Forever And Always

Ja men, basically så ville jag meddela att jag nog fortfarande skriver på novellen även fast uppdatering suger. Och btw, provperioden börjar typ nästa vecka, så uppdateringen blir väl typ... Inte bättre...

Jep.

-Vad gör du då?! sa jag argt. Han tog ännu ett steg närmare mig och kysste mig...

---

Jag blev så otroligt förvånad. Där stod jag och kysste någon som hade en flickvän, samtidigt som jag hade en pojkvän. Mina tankar åkte runt men jag märkte att jag kysste tillbaka. Jag vet inte hur länge vi stod där och kysstes men plötsligt hörde jag Selenas upprörda röst.

-Justin, vad gör du?!

Vi knuffade fort bort varandra och jag vände mig mot Selena. Där stod Emma, Julia och Lucas också. Jag bet mig i läppen och förstod att vi båda var riktigt illa ute. Jag sneglade på Justin för att se vad han tänkte göra. Lucas kom fram till mig och tittade på mig.

-Vill du förklara nåt? frågade han och höjde ett ögonbryn. Jag suckade och visste inte vad jag skulle göra. Selena stirrade på Justin.

-Jag drar nu, hejdå, sa hon och började gå nerför trapporna. Justin suckade och följde efter. Jag tittade på Lucas och sa:

-Uhm... Det är typ slut mellan oss nu eller?

-Jo det kan du va säker på, hejdå, sa han och gick nerför trapporna.

-Jaha...? sa Emma. Jag skakade på huvudet. Detta var för mycket.

Jag gick efter Selena ut och stoppade henne.

-Varför kysste du henne? frågade Selena. Jag suckade.

-För att... Jag kinda... Jag vet inte... svarade jag. Selena tittade på mig.

-Men det är i alla fall slut mellan oss... Om vi ens nån gång hade nåt, sa hon. -Kan du köra hem mig?

-Mm... Vi satte oss i bilen och jag körde hem henne.

-Hejdå Justin, sa hon och log lite halft. -Lycka till med Lovisa, hon verkar vara en trevlig tjej även fast jag tycker om dig riktigt mycket, sa hon. Jag log lite mot henne.

-Hon är, hejdå, sa jag. Hon stängde dörren och jag körde tillbaka till Lovisas hus. Jag öppnade dörren och gick in. De andra satt i köket och åt. De verkade prata minnen. Jag satte mig ner och tog åt mig av maten. Mamma vände sig mot mig.

-Var har du varit då? frågade hon.

-Uhm jag körde hem Selena, svarade jag undvikande. Mamma nickade.

-Okej, sa hon. Hon släppte det och vände sig om mot Lovisa.

-Hur mår du nu då? Ett år efter... Allt med Sammie? frågade hon och log lite.

-Jo... Jag mår väl... Bra. Liksom jag vet att hon alltid kommer vara här även fast jag kanske inte... ser henne, svarade hon. Mamma nickade.

-Bra sagt, sa hon. Vi alla pratade på så normalt som möjligt och när vi hade ätit tänkte jag att jag måste prata med Lovisa. Jag frågade henne om vi kunde prata och hon svarade "visst." så vi gick upp till hennes rum och satte oss ner på sängen. Jag visste inte var jag skulle börja eller vad jag skulle säga. Jag tog ett djupt andetag och hoppades att nåt vettigt skulle komma ur min mun.

-Förlåt... hörde jag mig själv säga. Okej... Aaah, nu förstår jag hur min hjärna tänker, jag ska be om ursäkt och säga åt henne att jag älskar henne... Eller?

-Uhm... sa Lovisa och väntade på att jag skulle fortsätta.

-Uh... Alltså... För ett halv år sen när vi grälade och gjorde slut osv, jag var dum, otroligt dum, idiotisk, och jag betedde mig som en idiot. Alltså... Liksom... Jag har ingen förklaring till varför jag började tycka om Selena... Men liksom sanning är den att typ... Alltså... Jag typ... Du vet... Uhm... Hade typ... sex med henne... Och jag tänkte att om jag berättar det för dig kommer jag såra dig så mycket och du kommer säkert lämna mig, så jag tänkte att det kanske är lättare om jag gör slut och låtsas att jag tycker om Selena... Och sen kom ju hennes manager med den fantastiska idéen att vi skulle börja dejta så då fanns det ju inte så mycket att göra... sa jag. Lovisa stirrade på mig. Sedan var det som om H******* bröt ut.

-OCH DU TROR ATT DET SÅRADE MINDRE DÅ?! VI SKULLE JU FAN GIFTA OSS! JAG ÄLSKADE JU DIG! OCH SÅ KOMMER DU OCH SÄGER ATT DU TYCKER OM SELENA. VARFÖR BERÄTTADE DU INTE BARA?! VI SKULLE KUNNAT REDA UPP DET. HERREGUD! ropade hon.

-Jo men alltså sen kom ju Selenas manager med idéen att vi skulle börja dejta så vi skulle få mera publicitet... mumlade jag men hörde själv hur dum jag lät.

-OCH DET SKULLE DU JU HA KUNNAT SAGT NEJ TILL, HERREGUD JUSTIN. JAG FATTAR INTE VAD SOM GICK OMKRING I DIN HJÄRNA DEN DAGEN, MEN DET ÄR I ALLA FALL FÖRSENT ATT GÖRA NÅT ÅT DET NU! ropade Lovisa. Jag suckade och försökte på nåt sätt få Lovisa att lugna ner sig. Vid det här laget stod hon. Jag steg upp och tittade på henne en lång stund.

-Förlåt... Jag kan verkligen inte säga hur ledsen jag är. Jag är en idiot och jag förstår om du hatar mig nu. Jag vet att du kan typ inte förlåta mig mer. Men jag ville att du skulle veta hur det låg till, sa jag och tittade på henne.

-JUSTIN, Jag väntade, varje jävla dag på att du skulle ändra dig och komma tillbaks till mig, jag hanterade paparazzis som frågade tusen frågor så fort jag stack näsan utanför dörren, jag fick se dig på alla tidningar, med Selena, fattar du hur ont det gjorde? Jag älskade dig. Jag gjorde det verkligen, och det kändes som hela min värld gick sönder när vi gjorde slut. Jag grät i herregud en månad typ. Justin, jag älskar dig, men nu är det försent. Det sista mumlade hon. Det brast för henne. Hon började gråta. Hon stod där och grät och grät och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag tog försiktigt ett steg fram till henne men hon gjorde inget. Då tog jag ytterligare ett steg framåt och höll om henne medans hon grät. När hon hade lugnat ner sig viskade jag:

-Det är fortfarande inte försent.

Lovisa knuffade bort mig.

-Jo det är det, du sårade mig så otroligt mycket, jag kan inte hantera att nåt sånt händer igen. Du har föralltid en plats i mitt hjärta, men det är försent, sa hon. Jag kände hur jag själv fick tårar i ögonen. Jag ville springa fram till henne och säga att jag älskar henne. Jag ville krama henne och kyssa henne och att allt skulle vara som för ett halv år sen. Men jag gjorde det inte. Jag tittade på Lovisa en lång stund och såg på hennes ansiktsuttryck att det var för sent. Jag suckade, tittade på Lovisa och sedan gick jag ut ur hennes rum. Jag vände mig om och tittade på henne och hon stod där och stirrade ut genom fönstret, utan att röra sig. Jag kände hur en tår rann nerför min kind när jag gick nerför trappan. Jag tittade snabbt in i vardagsrummet där mamma och Katarina satt. Emma och Julia hade åkt hem.

-Mamma, jag åker hem, sa jag och gick ut ur huset. Jag satte mig i min bil och körde hem. Detta var nog sista gången jag körde hem från Lovisa...

---

Man blir ju nästan lite tårögd här va? :'( 5 kommentarer och ni får ett kapitel imorgon :D KOMMENTERA!<3

Ska försöka skriva klart kapitel 4 ikväll, men har massa läxor :/ Men jag försöker :D

Kram Madde

-JUSTIN, KOM NER OCH SÄG HEJDÅ! ropade Pattie till Justin. Efter en stund kom han ner. Han kramade mamma och så kramade han mig lite löst. Vi sa hejdå och så gick vi ut och åkte hemåt...

---

När vi kom hem gick jag upp till mitt rum och la mig på sängen, jag låg bara där och så somnade jag.

Nästa morgon vaknade jag av att någon ringde. Jag tittade på displayen och det stod "Lucas<3". Jag svarade med ett "Hej!"

-Väckte jag dig? frågade Lucas och skrattade.

-Jo, svarade jag.

-Ah sorry babe, sa han. Jag skrattade.

-Ingen fara, svarade jag.

-Vill du göra nåt idag? Typ hänga hos dig eller mig? frågade Lucas. Jag suckade.

-Det var ett år sen Sammie dog igår så vi ska ha en minnesstund eller vad man nu ska säga jag, mamma, Emma och Julia, berättade jag.

-Ah... Men kan inte jag komma på den minnestunden också? frågade Lucas. Jag orkade inte säga emot för han skulle ändå bara tjata om det så jag sa:

-Okej... Visst. Kom till oss kl. 5.30pm då.

-Okej, see ya, babe, sa han och la på. Jag sucakde och satte mig upp i sängen. Jag steg upp och streckte på mig, sedan klädde jag på mig och så gick jag ner till köket. Mamma satt där och pratade i telefon.

-Okej så ni kommer typ halv 6 då? Justin också? Bra, då säger vi det, hejdå, sa mamma i telefonen.

-Vad?! sa jag och tittade på henne.

-Jo Pattie och Justin kommer hit på minnesstunden för Sammie, berättade mamma. Jag stirrade på henne.

-Du måste skämta! sa jag och suckade. Mamma skakade på huvudet.

-Det är väl inte så farligt? sa hon och slog upp tidningen och började läsa. Jag suckade och satte mig ner vid bordet och åt frukost. När jag var klar gick jag upp till mitt rum och la mig ner på sängen och gjorde ingenting.

Tiden gick fort och när klockan var halv 5 tog jag en dusch och sedan tog jag på mig en svart klänning och ett par högklackade skor. Jag tog också på mig ett halsband som jag hade fått av Sammie för väldigt länge sen, det var ett halv hjärta. Sammie hade haft andra delen och om man satte ihop delarna stod det "Best friends forever" på baksidan. Jag log lite när jag tänkte på hur vi så många gånger satte ihop dem och gick omkring och visade det för alla haha. Jag sminkade en natural sminkning och så hörde jag hur ringklockan ringde. Jag gick ner och öppnade. Det var Emma och Julia. De kramade mig och pussade mig på kinden haha.

-Hörni, nu ska ni få höra nåt som kommer göra hela denna kväll helt otroligt awkward, sa jag. De tittade på mig.

-Vadå? frågade Emma. Jag tittade på dem med en desperat min.

-Justin och Pattie kommer hit, OCH Lucas kommer också... sa jag. Emma gjorde en medlidsam min och klappade mig på axeln.

-Men det ska nog gå bra ska du se, vi är ju har och slätar över allt, sa Julia. Jag skrattade.

-Jo ni är ju väldigt mycket till hjälp.

Jag hade hängt med Selena hela dagen och när vi kom hem till mig sa mamma:

-Justin, vi ska till Katarina och Lovisa om en halv timme, så gör dig färdig.

-What?! Men jag ska ju vara med Sel! sa jag.

-Men ta med henne dit då, du måste komma, det är en minnesstund för Sammie som dog för ett år sedan igår, sa mamma och såg strängt på mig. Jag suckade och vände mig om mot Selena.

-Asså jag måste till Lovisa, så du kan följa med om du vill... sa jag och hoppades innerligt på att hon skulle säga nä så det inte skulle bli så awkward där. Hon log och tackade glatt ja.

-Såklart kommer jag med och träffar dem, sa hon och log. Jag nickade.

-Okej, svarade jag. Efter 15 minuter satte vi oss i bilen och körde till Lovisa och Katarina. Vi steg ut ur bilen och jag och Selena gick hand i hand till dörren och ringde på.

Det ringde på dörren igen och jag gick och öppnade. Där stod Pattie, Justin och Selena. VÄNTA... VAD SELENA?! Vad gör hon här?! Jag log mot Pattie och kramade henne, samma med Justin, fast lite stelnare. Sedan stirrade jag bara på Selena och hon förstod att hon inte var så välkommen. Då kom Lucas och trängde sig förbi Justin och Selena och kom fram till mig.

-Hej babe, sa han och kysste mig på munnen före han hälsade på mamma, Emma, Julia, Pattie och Selena. Och Justin gjorde han en kort nick och så kom han tillbaka till mig.

-Gissa vem som har saknat dig? frågade han och kysste mig igen. Jag kysste honom en lång stund rakt framför ögonen på Justin, Pattie och Selena och sedan puttade jag bort honom.

-Kom in, sa jag och fejklog mot Justin och Selena. Vi alla gick till vardagsrummet och satte oss ner och pratade. Det var lite awkward eftersom Justin och Selena bara satt och viskade. Jag kände hur jag, utan min vilja, blev svartsjuk. Jag ville vara tjejen som Justin skulle göra så åt. Jag ville vara tjejen som han älskade. Men det skulle jag aldrig vara mer. Jag tittade på Emma och Julia och de suckade och himlade med ögonen.

-Men hörni ungdomar, om ni går upp och pratar en stund med varandra i Lovisas rum så får jag och Pattie prata ensamma? föreslog mamma. Jag suckade och steg upp, och alla andra gjorde som jag, förutom att de inte suckade. Vi gick upp till mitt rum och satte oss ner, vissa på sängen och vissa på golvet.

-Jag ska vara ärlig, detta kommer inte gå någon vart, bara så ni vet, sa jag och suckade. Emma och Julia nickade instämmande. Justin ryckte på axlarna.

-Äh, de förväntar ju sig att vi ska prata, men inte behöver vi göra det ändå, sa han och vände sig om mot Selena. Jag suckade och tittade på Emma och Julia. De satt och stirrade på Justin och Selena. Jag vände mig om för att se varför och där satt de och hånglade.

-Justin, skärp dig herregud! sa jag och suckade. Justin stirrade på mig.

-Vad *** gör jag här? frågade han. Jag ryckte på axlarna.

-Det var inte MIN igé, så fråga nån annan, nån som skulle vilja ha er här, sa jag och såg surt på Justin och Selena. Selena skrattade och himlade med ögonen. Jag gillar inte dendär tjejen. Jag suckade och tittade på Lucas. Han log lite snett mot mig och böjde sig framåt mot mig.

-Du är väldigt vacker, viskade han i mitt öra. Jag kände hur jag rodnade och tittade upp på honom och kysste honom.

-Vem är det som ska skärpa sig nu då?! sa Selena. Det var första gången hon sa nåt åt mig och det irriterade mig verkligen att hon var är. Jag tittade på henne med en blick som visade att jag var irriterad på henne men sa inget tillbaka. Jag ställde mig upp och tittade på Justin.

-Hörru Justin, kan du komma ut här ett tag? frågade jag. Han suckade, pussade Selena och vi gick ut utanför mitt rum.

-Alltså vad *** gör Selena här?! frågade jag argt.

-Jag tog med henne för jag tänkte vara med henne hela dagen men så gav mamma mig informationen om att vi skulle hit så frågade jag om hon kunde komma med, sa Justin. Jag suckade.

-Förstår du INGENTING?! sa jag och betonade ordet "ingenting".

-Vad ska jag förstå?

-Du drog hit din J**** flickvän när vi har en ettårsminnesstund för Sammie? Din exflickväns bästis, sa jag och suckade.

-Men skärp dig! Jag hade ju inget annat val än att dra med henne när hon väl sa ja, men tror du att jag vill vara här över huvudtaget?!

-Nä, men tror du att jag vill ha dig här?! sa jag irriterat. Justin skakade på huvudet och såg arg ut.

-Asså ända sedan vi gjorde slut har du hatat mig! Varför beter du dig som om jag är en idiot som har förstörd dit liv?!

-Jag *** hatar inte dig! Du är bara så otroligt irriterande! Du tror att du äger hela världen och du tror att du kan beté dig hur som helst när du har en 2 år äldre flickvän!

-Det gör jag väl ändå inte?!

-Jo det gör du! Tror du inte att jag har sett bilderna på dig och Selena på stranden i Hawaii när ni praktist taget hade sex med kläderna på!

-Det har väl inget med ditt liv att göra?!

-Men vad i hela friden?! Ni visste ju att kameror var där! Så om jag ser det i tidningen så är det nog egentligen hela världens liv då när de ser bilderna! Och vad tror du att dina fans tycker då?!

-De har börjat hata mig nu efter allt jag har gjort för dem! De är aldrig nöjda!

-Tror du verkligen att de skulle vara nöjda när du inte ler på bilder mer? När du bara ler så länge du är med Selena, och kanske inte ens då?! De tror ju för *** att du älskar Selena mer än dem! Du har ju svikit dem!

-DET HAR JAG VÄL INTE?! Jag älskar ju Selena herregud!

-Och vad tror du egentligen att hon skulle göra med en 2 år yngre kille? Hon borde ju hänga med pojkar i hennes egen ålder! Tror du verkligen, forreal, att hon älskar dig så som du påstår att hon skulle?!

-MEN BÖRJA INTE DU NU OCKSÅ! sa Justin argt. Han tog ett steg närmare mig och jag trodde att han skulle slå mig.

-Asså, varför är du här? Du hatar ju mig! Kan inte du och Selena bara åka iväg?! frågade jag argt.

-JAG HATAR INTE DIG! sa Justin bestämt.

-Vad gör du då?! sa jag argt. Han tog ännu ett steg närmare mig och kysste mig...

---

Ledsen att ni inte fått ett kapitel på helgen! Men KOMMENTERA så kanske ni får fler kapitel imorgon ;)

-Kul att se dig igen Lovisa!

Jag log mot henne och vi gick in i köket.

-Justin är med Selena men kommer hem snart, berättade Pattie när hon såg att jag var lite fundersam. Jag nickade och satte mig ner vid bordet. Medans mamma och Pattie pratade hörde jag hur någon kom in i huset.

-HEJ! ropade en känd röst, Justin. Han kom in i köket och sa:

-He-

Han stoppade när han såg mig. Han stod och stirrade på mig och sedan tittade han på Pattie.

-Jo, jag glömde berätta, Lovisa och Katarina är här på middag, sa Pattie och log mot Justin. Justin nickade och sa "hej" sedan gick han iväg. Omg, han är ännu snyggare än jag minns honom... Varför hände allt det där? tänkte jag. Pattie och mamma fortsatte prata och när maten var klar ropade Pattie åt Justin att komma ner och äta. När Justin kom ner satte han sig vid matbordet, mitt emot mig. Vi tog av maten och alla började äta. Mamma och Pattie pratade men jag och Justin var tysta.

-Så, hur går det i skolan då? frågade Pattie av mig.

-Bra, svarade jag och ryckte på axlarna.

-Vem brukar du vara med då? frågade Pattie.

-Uhm, Julia och Emma, och så uhm... Lucas, sa jag.

-Aha okej, vad trevligt, sa hon. Sedan frågade hon inte mer av mig utan pratade med mamma. Justin tittade ibland på mig men satt mest och smsade. Varför är jag här? tänkte jag. Jag tänkte att jag borde ju fråga något och prata lite med honom så jag öppnade munnen och frågade den första frågan jag kom på.

-Så uhm... Hur går det med din karriär? frågade jag. Justin tittade upp, förvånad över frågan och ryckte på axlarna.

-Bra antar jag, "Never Say Never" kom ju ut och var en succé så det går väl bra antar jag, och snart ska jag på turné igen, berättade han. Jag nickade.

-Okej, bra, sa jag och log lite svagt.

-Hur går det för dig med allt då? frågade Justin, mest för att vara snäll.

-Jodu, helt okej tror jag, svarade jag och ryckte på axlarna. Nu nickade Justin och sa "okej." Han var klar med maten så han sa tack och gick iväg. Jag åt klart och så satt jag vid bordet och gjorde ingenting. Mamam och Pattie tog lång tid på sig att äta och prata så jag hade absolut ingenting att göra.

-Men Lovisa, inte behöver du ju sitta här, gå upp och se vad Justin gör, sa Pattie och mamma nickade instämmande. Jag suckade och steg upp och gick upp till Justins rum. Jag knackade på dörren och Justin ropade "kom in" för han trodde ju typ att det var Pattie. Jag gick in och tittade mig omkring. Justin satt med sin laptop på sängen.

-Sorry, men mammorna tyckte att det skulle vara en smart idé om jag gick upp och titta vad du gör, sa jag. Justin nickade.

-Aha, sa han och vände sig om mot sin laptop igen. Jag stod bara där en stund och såg mig runt. Det hade inte ändrat ett dugg, bara att Justin hade en stor, och då menar jag verkligen stor, plasma tv och en otroligt ny, stor säng. Det var konstigt att tänka att han visste alla mina innersta hemligheter, han visste allt om pappa och så vidare. Han hade till och med sett mig nacken... Wow... Det var länge sen jag var här inne... tänkte jag. Jag undrade om jag skulle gå och sätta mig bredvid Justin eller om jag skulle stå där vid dörren och vara helt tyst. Stämningen mellan oss var i alla fall spänd oavsätt vad jag gjorde. Jag tog ett steg mot sängen för att se om Justin brydde sig men det gjorde han inte så jag gick och satte mig bredvid honom. Jag tittade på vad han gjorde och han satt och tweetade på twitter. Han vände sig om och tittade snabbt på mig och sen vände han sig till datorn igen. Jag satt bara där och tittade på när han retweetade fans och svarade.

-Varför retweetar du bara folk som pratar om samma sak? Varför bara om NSN? Varför retweetar du inte fans som verkligen frågar nån fråga? Du bara retweetar om NSN och "YOU'RE CREEPING!" hörde jag mig själv säga. Justin vände sig om mot mig och stirrade på mig.

-Så efter ett halv år ifrån varandra tänker du redan starta en fight? frågade han. Jag skrattade åt hur dum han var och himlade med ögonen.

-Jag bara frågar herregud, svarade jag. Justin ryckte på axlarna.

-Aha, men i så fall kan du sluta "bara fråga", sa han. Jag himlade med ögonen och ignorerade honom. Han fortsatte retweeta fans och svarade till några med typ samma svar. "Thank you, I appreciate it." "Sorry I took so long" och "Never say never" var typ hans svar på allt. Jag tittade på honom och höjde på ögonbrynen.

-Really? sa jag. Han försökte ignorera min kommentar men han lyckades inte.

-Vet du va? Om du bara kommer hit och stör mig kan du lika gärna dra, sa han irriterat.

-LOL, asså Justin, vad har hänt med dig? Senast jag träffade dig när allt var bra mellan oss så var du inte så stuck up, sa jag.

-Jag växte upp herregud, har du aldrig hört talas om det? sa han.

-Jo, det har jag, men seriöst, skärp dig, nu drar jag, när du bara är irriterad, sa jag och steg upp.

-Men det var ju du som började! sa Justin. Jag skrattade.

-Jag är lite mognare än att börja gräla som 3 åringar, älskling, sa jag och gick ut ur hans rum. Haha, hans ansikte när jag sa "älskling" omg, tänkte jag. Jag gick ner tilll vardagrummet där Pattie och mamma satt och satte mig ner. Jag fick ett sms och drog fram telefonen ur min väska. Smset var från Lucas. "Hej babe, vad gör du? ;)" stod det. Jag log och svarade "Är på middag hos Justin jösses... -_- du då? :)". Efter en stund fick jag ett svar. "Ah, trögt eller nåt? Vad säger Justin då? Jag gör inget, har trögt, saknar dig<3" hade han svarat. Jag log igen och svarade "oh yeah. Inget haha :P Aw, saknar dig med<3". Mamma tittade på mig och sa:

-Nä, nu ska vi nog åka hem.

Jag nickade och vi steg upp.

-JUSTIN, KOM NER OCH SÄG HEJDÅ! ropade Pattie till Justin. Efter en stund kom han ner. Han kramade mamma och så kramade han mig lite löst. Vi sa hejdå och så gick vi ut och åkte hemåt...

---

VAD TYCKER NI HITTILLS? :D KOMMENTERA :D