I'm sorry.
Som ni har märkt (Och endel klagat på) så har uppdateringen blivit sämre och sämre.
Jag har mina orsaker till varför det är så, men jag kan tyvärr inte berätta eftersom att det är privat liv.
Men nu vill jag meddela att jag kommer ta en lång paus. För att liksom jag kan inte skriva just nu, det går bara inte. Så nu tar jag e lång paus. Men till er som fortfarande vill veta när jag har skrivit ett nytt kapitel så kan ni kommentera på detta inlägg med er bloggadress så skriver jag en kommentar när jag börjar skriva igen eller när jag har uppdaterat på bloggen.
Jag är ledsen för att uppdateringen suger, verkligen ledsen.
Jag vill också ta fram en väldigt snäll kommentar:
(svarar på engelska, hon kanske inte förstår svenska så bra)
Answer: This literally made my day. I haven't seen this comment before now, and I really hope that you read my asnwer now. I appreciate all the things you said and I bet you are so beautiful too<3. Never give up on your dreams and keep dreaming, I'm not either giving up on my dreams<3 Good luck in life and thank you so much once again<3 You made my day<3 Much love<3
Så, nu hoppas jag verkligen att ni förstår och inte hatar mej<3
Så kan ni också checka min blogg om Miley Cyrus, Klicka HÄR!
Kram Madde
Jag har mina orsaker till varför det är så, men jag kan tyvärr inte berätta eftersom att det är privat liv.
Men nu vill jag meddela att jag kommer ta en lång paus. För att liksom jag kan inte skriva just nu, det går bara inte. Så nu tar jag e lång paus. Men till er som fortfarande vill veta när jag har skrivit ett nytt kapitel så kan ni kommentera på detta inlägg med er bloggadress så skriver jag en kommentar när jag börjar skriva igen eller när jag har uppdaterat på bloggen.
Jag är ledsen för att uppdateringen suger, verkligen ledsen.
Jag vill också ta fram en väldigt snäll kommentar:
(svarar på engelska, hon kanske inte förstår svenska så bra)
Answer: This literally made my day. I haven't seen this comment before now, and I really hope that you read my asnwer now. I appreciate all the things you said and I bet you are so beautiful too<3. Never give up on your dreams and keep dreaming, I'm not either giving up on my dreams<3 Good luck in life and thank you so much once again<3 You made my day<3 Much love<3
Så, nu hoppas jag verkligen att ni förstår och inte hatar mej<3
Så kan ni också checka min blogg om Miley Cyrus, Klicka HÄR!
Kram Madde
Like A Dream, Kapitel 7
-Annie, du frågade ju var våra föräldrar är, och sanningen är att de åkte iväg för 2 månader sen för att leta efter dig, berättade jag. Hon tittade på mig och såg riktigt chockad ut.
-Lämnade de dig här ensam för att leta efter mig?! frågade hon. Jag nickade. Annie fick tårar i ögonen och började gråta.
-Du måste ju hata mig nu! sa hon.
-Varför skulle jag det? frågade jag och kramde henne.
-För att du tror väl att de älskar mig mer än de älskar dig, sa hon. Jag tittade på henne och insåg att hon hade rätt. Jag trodde att de älskade henne mer men jag skulle aldrig ens komma på tanken att hata henne, hon var bara för underbar...
-Du har rätt om en sak, det verkade helt klart som om de älskade dig mer än mig, men jag skulle aldrig hata dig, inte ens fast du skulle döda typ Justin, sa jag. Annie skrattade.
-Men du, vad hände egentligen? frågade jag. Annie drog ett djupt andetag och började berätta.
-Jo, jag gick ju ut och gå med hunden, egentligen minns jag inte så mycket mer, men jag tror att det var två personer, de var män, som typ kidnappade mig. Jag vet inte hur det hände, men plötsligt var vi vid flygplatsen och männen sa åt mig att vi skulle på en liten resa och att jag skulle hålla tyst. Så vi hoppade på ett flyg till Los Angeles och där slängdes jag in i ett rum och fick bara bröd och vatten som mat, och de tvingade mig att städa, koka mat och så vidare. Men så för typ en månad sedan rymde jag och de fick inte fast mig, jag stal lite pengar av dem och köpte en flygbiljett för pengarna, men för de pengarna kom jag bara till Dallas så därifrån har jag typ liftat och typ sovt på gatorna, det är därför mina kläder är så slitna, jag har varit med om mycket, berättade hon. Jag tittade chockat på henne och visste inte vad jag skulle säga.
-Och nu är du här? sa jag till sist.
-Jep, men lets forget it, jag orkar ändå inte tänka på det mer, sa hon och sedan log hon mot mig.
-Mm, nu borde vi bara försöka hitta mamma och pappa, sa jag.
-Mm, men vi tänker mer på det imorgon, jag är trött, så jag går och sova nu, godnatt, sa hon.
-Godnatt.
Annie gick upp till sitt rum och jag la på tvn. Efter en stund somnade jag.
Dagarna gick och Annie och jag tänkte inte så mycket på vad som hade hänt. Jag gick till skolan på dagen som vanligt och ingen mobbade mig mer.
Det blev sommarlov och jag var lite ledsen över att jag inte hade pratat med Justin sen Annie kom hem, vilket var för över 3 veckor sen. Jag hade hört att han skulle ha en konsert i Atlanta snart och jag hoppades att jag skulle kunna gå på konserten, men jag hade ju inte pengar.
Just nu höll jag och Annie på att se på tv när Justin kom på tv. Han var på E! News. Reportern intervjuade honom om Selena. "Selena är en toppen tjej, hon är verkligen trevlig, men vi har inget på gång just nu" svarade han på reporterns fråga om hur det går med Selena. "Du har också blivit sedd med en annan tjej, för typ 3 veckor sen, vem var hon då?" frågade reportern. Annie tittade på mig och sa:
-Hon menar dig.
Jag satt bara spänd på att få veta vad Justin skulle säga om mig. "Jo, jag träffade henne för ett tag sen, men vi har inte pratat på 3 veckor, men hon är väl en kompis, antar jag" svarade han och log mot reportern. "Men vad heter hon då? Och hur träffades ni?" frågade reportern. "Jag tror inte att hon vill se sitt namn över alla artiklar och hur vi träffades kommer jag också hålla hemligt, tills vidare. Vi får se" svarade han. Han berättade inte nåt om mig för att hålla paparazzis borta, tänkte jag. Men hur vet de att han har hängt med en tjej? Kanske tog någon kort typ nån gång... Äh, whatever. Jag orkade inte tänka mer på det utan vände mig mot Annie och sa:
-Du, vi kommer behöva mycket hjälp ifall vi vill hitta mamma och pappa. Vi har inte gjort nåt nu på 3 veckor men vi måste verkligen börja nu, kanske lyckas vi isåfall hitta dem i sommar. Vad tycker du?
-Jo, massa hjälp kommer vi behöva, kan du typ få Justin att hjälpa oss? För några andra kompisar har vi ju inte riktigt... sa Annie.
-Visst, sa jag och tog fram telefonen och ringde Justin. Han svarade efter några signaler.
-Hej Alice, det var länge sen, sa han.
-Hej Justin, jo, ett tag sen ju, sa jag och skrattade.
-Skulle du ha något emot att komma hit, vi behöver din hjälp, sa jag.
-Med vadå? frågade han.
-Att hitta mamma och pappa. Jag vet att det är mycket begärt, men vi känner inga andra... sa jag.
-Visst, jag kommer direkt, sa han. Vi la på och jag berättade att han skulle komma. Efter 10 minuter ringde det på dörren och jag gick och öppnade dörren. Där stod Justin. Han log mot mig och jag kramade honom. När vi kom in i vardagsrummet satte vi oss ner och Annie berättade allt vad som hade hänt för henne. Justin lyssnade tyst utan att avbryta och när Annie var klar sa han:
-Wow... Jag tror att vi inte klarar av detta själv, utan vi borde nog berätta för typ min mamma och kanske Scooter och Kenny också. Så kanske de kan hjälpa oss.
Jag nickade och tittade på Annie.
-Visst, sa hon och ryckte på axlarna.
-Kan du få hit dem nu så vi inte behöver typ vänta i evigheter? frågade jag. Justin nickade och tog upp sin telefon. Han ringde till någon och pratade en stund. Sedan stängde han av och sa:
-De är här om 10 minuter.
-Bra, sa jag och log. Justin tittade från mig till Annie och sedan sa han:
-Hur många gånger har ni fått höra att ni liknar varandra eller att folk har blandat på vem är vem?
-Det har hänt typ en miljon gånger, svarade jag och ryckte på axlarna.
-Men du blandar inte på oss va? sa Annie. -För du är kär i Alice, sa hon och skrattade. Jag tittade chockat på Annie och började gapskatta.
-DU SKOJAR! skrattade jag. Justin ryckte på axlarna åt Annies skämt och sa:
-Varför inte.
Han blinkade åt mig och jag kände hur jag blev illröd i ansiktet.
-Annie, för en sekund hatar jag dej, sa jag. Annie bara skrattade.
-Vad söta ni är, sa Annie och jag bara höll händerna för ansiktet. Det ringde på dörren och jag sa:
-Annie! GÅ OCH ÖPPNA.
Sedan fortsatte jag gapskratta. Justin bara skakade på huvudet och gick och öppnade istället. Jag hörde hur de pratade i hallen och sedan kom Justin in i vardagsrummet tillsammans med Pattie, Kenny Hamilton och Scooter Braun. Vi presenterade oss och skakade hand med varandra. Sedan sa Scooter:
-Är du typ stora systern?
Han tittade på mig och jag började gapskratta. Annie skakade på huvudet och sa:
-NU BÖRJAR DET IGEN.
Hon började också skratta och Justin förklarade det roliga.
-De är tvillingar.
-Ouh. Trevligt, det förstod jag inte, sa han och skrattade lite. Jag och Annie slutade skratta och så satte vi oss ner i soffan. Justin kom och satte sig bredvid mig och log mot mig.
-Um... Vet ni varför ni är här? frågade jag. De ryckte på axlarna.
-Inte så nogrant, sa Pattie. Jag nickade.
-Okej, så vi behöver er hjälp att hitta våra föräldrar, de åkte för nästan 3 månader sen för att söka efter Annie, men sen kom hon ju hem, sa jag. Annie berättade återigen vad hon hade varit med om och alla lyssnade utan att avbryta. När Annie var klar fick jag berätta om hur de hade försvunnit. När jag var klar tittade jag på alla och frågade:
-Vad ska vi göra?
KOMMENTERA!<3
Kram Madde
-Lämnade de dig här ensam för att leta efter mig?! frågade hon. Jag nickade. Annie fick tårar i ögonen och började gråta.
-Du måste ju hata mig nu! sa hon.
-Varför skulle jag det? frågade jag och kramde henne.
-För att du tror väl att de älskar mig mer än de älskar dig, sa hon. Jag tittade på henne och insåg att hon hade rätt. Jag trodde att de älskade henne mer men jag skulle aldrig ens komma på tanken att hata henne, hon var bara för underbar...
-Du har rätt om en sak, det verkade helt klart som om de älskade dig mer än mig, men jag skulle aldrig hata dig, inte ens fast du skulle döda typ Justin, sa jag. Annie skrattade.
-Men du, vad hände egentligen? frågade jag. Annie drog ett djupt andetag och började berätta.
-Jo, jag gick ju ut och gå med hunden, egentligen minns jag inte så mycket mer, men jag tror att det var två personer, de var män, som typ kidnappade mig. Jag vet inte hur det hände, men plötsligt var vi vid flygplatsen och männen sa åt mig att vi skulle på en liten resa och att jag skulle hålla tyst. Så vi hoppade på ett flyg till Los Angeles och där slängdes jag in i ett rum och fick bara bröd och vatten som mat, och de tvingade mig att städa, koka mat och så vidare. Men så för typ en månad sedan rymde jag och de fick inte fast mig, jag stal lite pengar av dem och köpte en flygbiljett för pengarna, men för de pengarna kom jag bara till Dallas så därifrån har jag typ liftat och typ sovt på gatorna, det är därför mina kläder är så slitna, jag har varit med om mycket, berättade hon. Jag tittade chockat på henne och visste inte vad jag skulle säga.
-Och nu är du här? sa jag till sist.
-Jep, men lets forget it, jag orkar ändå inte tänka på det mer, sa hon och sedan log hon mot mig.
-Mm, nu borde vi bara försöka hitta mamma och pappa, sa jag.
-Mm, men vi tänker mer på det imorgon, jag är trött, så jag går och sova nu, godnatt, sa hon.
-Godnatt.
Annie gick upp till sitt rum och jag la på tvn. Efter en stund somnade jag.
Dagarna gick och Annie och jag tänkte inte så mycket på vad som hade hänt. Jag gick till skolan på dagen som vanligt och ingen mobbade mig mer.
Det blev sommarlov och jag var lite ledsen över att jag inte hade pratat med Justin sen Annie kom hem, vilket var för över 3 veckor sen. Jag hade hört att han skulle ha en konsert i Atlanta snart och jag hoppades att jag skulle kunna gå på konserten, men jag hade ju inte pengar.
Just nu höll jag och Annie på att se på tv när Justin kom på tv. Han var på E! News. Reportern intervjuade honom om Selena. "Selena är en toppen tjej, hon är verkligen trevlig, men vi har inget på gång just nu" svarade han på reporterns fråga om hur det går med Selena. "Du har också blivit sedd med en annan tjej, för typ 3 veckor sen, vem var hon då?" frågade reportern. Annie tittade på mig och sa:
-Hon menar dig.
Jag satt bara spänd på att få veta vad Justin skulle säga om mig. "Jo, jag träffade henne för ett tag sen, men vi har inte pratat på 3 veckor, men hon är väl en kompis, antar jag" svarade han och log mot reportern. "Men vad heter hon då? Och hur träffades ni?" frågade reportern. "Jag tror inte att hon vill se sitt namn över alla artiklar och hur vi träffades kommer jag också hålla hemligt, tills vidare. Vi får se" svarade han. Han berättade inte nåt om mig för att hålla paparazzis borta, tänkte jag. Men hur vet de att han har hängt med en tjej? Kanske tog någon kort typ nån gång... Äh, whatever. Jag orkade inte tänka mer på det utan vände mig mot Annie och sa:
-Du, vi kommer behöva mycket hjälp ifall vi vill hitta mamma och pappa. Vi har inte gjort nåt nu på 3 veckor men vi måste verkligen börja nu, kanske lyckas vi isåfall hitta dem i sommar. Vad tycker du?
-Jo, massa hjälp kommer vi behöva, kan du typ få Justin att hjälpa oss? För några andra kompisar har vi ju inte riktigt... sa Annie.
-Visst, sa jag och tog fram telefonen och ringde Justin. Han svarade efter några signaler.
-Hej Alice, det var länge sen, sa han.
-Hej Justin, jo, ett tag sen ju, sa jag och skrattade.
-Skulle du ha något emot att komma hit, vi behöver din hjälp, sa jag.
-Med vadå? frågade han.
-Att hitta mamma och pappa. Jag vet att det är mycket begärt, men vi känner inga andra... sa jag.
-Visst, jag kommer direkt, sa han. Vi la på och jag berättade att han skulle komma. Efter 10 minuter ringde det på dörren och jag gick och öppnade dörren. Där stod Justin. Han log mot mig och jag kramade honom. När vi kom in i vardagsrummet satte vi oss ner och Annie berättade allt vad som hade hänt för henne. Justin lyssnade tyst utan att avbryta och när Annie var klar sa han:
-Wow... Jag tror att vi inte klarar av detta själv, utan vi borde nog berätta för typ min mamma och kanske Scooter och Kenny också. Så kanske de kan hjälpa oss.
Jag nickade och tittade på Annie.
-Visst, sa hon och ryckte på axlarna.
-Kan du få hit dem nu så vi inte behöver typ vänta i evigheter? frågade jag. Justin nickade och tog upp sin telefon. Han ringde till någon och pratade en stund. Sedan stängde han av och sa:
-De är här om 10 minuter.
-Bra, sa jag och log. Justin tittade från mig till Annie och sedan sa han:
-Hur många gånger har ni fått höra att ni liknar varandra eller att folk har blandat på vem är vem?
-Det har hänt typ en miljon gånger, svarade jag och ryckte på axlarna.
-Men du blandar inte på oss va? sa Annie. -För du är kär i Alice, sa hon och skrattade. Jag tittade chockat på Annie och började gapskatta.
-DU SKOJAR! skrattade jag. Justin ryckte på axlarna åt Annies skämt och sa:
-Varför inte.
Han blinkade åt mig och jag kände hur jag blev illröd i ansiktet.
-Annie, för en sekund hatar jag dej, sa jag. Annie bara skrattade.
-Vad söta ni är, sa Annie och jag bara höll händerna för ansiktet. Det ringde på dörren och jag sa:
-Annie! GÅ OCH ÖPPNA.
Sedan fortsatte jag gapskratta. Justin bara skakade på huvudet och gick och öppnade istället. Jag hörde hur de pratade i hallen och sedan kom Justin in i vardagsrummet tillsammans med Pattie, Kenny Hamilton och Scooter Braun. Vi presenterade oss och skakade hand med varandra. Sedan sa Scooter:
-Är du typ stora systern?
Han tittade på mig och jag började gapskratta. Annie skakade på huvudet och sa:
-NU BÖRJAR DET IGEN.
Hon började också skratta och Justin förklarade det roliga.
-De är tvillingar.
-Ouh. Trevligt, det förstod jag inte, sa han och skrattade lite. Jag och Annie slutade skratta och så satte vi oss ner i soffan. Justin kom och satte sig bredvid mig och log mot mig.
-Um... Vet ni varför ni är här? frågade jag. De ryckte på axlarna.
-Inte så nogrant, sa Pattie. Jag nickade.
-Okej, så vi behöver er hjälp att hitta våra föräldrar, de åkte för nästan 3 månader sen för att söka efter Annie, men sen kom hon ju hem, sa jag. Annie berättade återigen vad hon hade varit med om och alla lyssnade utan att avbryta. När Annie var klar fick jag berätta om hur de hade försvunnit. När jag var klar tittade jag på alla och frågade:
-Vad ska vi göra?
KOMMENTERA!<3
Kram Madde
Like A Dream, Kapitel 6
Jag skrattade och sedan sa jag:
-Men jag är inte lika snygg som henne, va?
Justin bara skrattade.
-Tänkte väl det, sa jag då och fnissade lite. Vi fortsatte prata och skoja och plötsligt ringde min telefon. Okänt nummer. Jag tittade konstigt på Justin och han nickade och menade att jag skulle svara.
-Hej? sa jag.
-Åh tack gode Gud, Alice! sa en röst som jag kände igen. Det var Annie...
-Skojar du med mig?! sa jag. -ANNIE?!
-Åh tack gode Gud, jag har försökt hitta ditt nummer i mer än en vecka! Tack gode Gud! sa Annie. Jag hörde att Annies röst var lite svagare än vad den brukar, så hon hade väl inte det lättaste halv år bakom sig.
-Men hur? Vad har hänt? frågade jag.
-Lång historia kort, jag är i Atlanta och har ringt på er dörr i typ 15 minuter och ingen svarar, var är du?!
-ÅH HALELUJA! Jag kommer hem, ses där, älskar dig!
Vi stängde av och jag tittade på Justin.
-ANNIE ÄR I ATLANTA!! HON ÄR UTANFÖR MITT HUS!! sa jag glatt och hoppade upp och ner. Jag tog hans hand och drog med honom ner till deras hall. Vi tog på oss skorna och sedan gick vi ut ur huset och hoppade in i Justins bil.
-Så alltså, hur gick det här till? frågade Justin. -För jag vet inget nu.
Jag skrattade och ryckte på axlarna.
-Jag vet inte så mycket heller, typ hon har försökt få tag på mitt nummer i typ en vecka och nu har hon ringt på dörren i 15 minuter, mer än så vet jag inte, berättade jag. Han nickade.
-Men nu undrar jag bara vad som hänt med mina föräldrar... mumlade jag. Justin la en hand på min axel och log ett litet snett leende mot mig. När vi kom fram stannade Justin bilen och jag hoppade ur. På trappan stod min tvillingssyster, min bästis och mitt allt, Annie. Jag sprang fram till henne och kramade om henne hårt.
-Alice, viskade hon. Vi kramades hårt och länge och jag hörde hur hon snyftade. Jag började gråta och vi tittade varandra i ögonen och log mot varandra. Justin hade lämnat i bilen eftersom att han förstod att det här var ett känsligt ögonblick för oss.
-Men varför öppnar ingen dörren? Och var är mamma och pappa? Och vem är den snygga killen i bilen? frågade hon.
-Um... Asså han är Justin, en kompis bara, berättade jag.
-Kompis? frågade hon och höjde ögonbrynet. -Än så länge kanske, men du ska nog se att ni snart e ihop. Hon blinkade och jag skrattade. Vi kramades igen och jag sa:
-Du kan inte ana hur mycket jag har saknat dig! Vad hände?
-Jag har saknat dig med, men vi tar hela långa historien senare, nu får du presentera mig för killen där, sa hon. Jag skrattade och vinkade åt Justin att han skulle komma. Han steg ut ur bilen och kom fram till oss.
-Annie, det här är Justin. Justin, det här är Annie, presenterade jag dem för varandra. De kramade varandra och sa hej.
-Du ser bekant ut men jag kan inte komma ihåg var jag har sett dig... Äh, strunt samma, sa hon och sa sedan till mig:
-Öppna dörren, jag fryser!
Jag skrattade och låste upp dörren, vi alla 3 gick in. Vi tog av oss skorna och jag märkte att Annies skor var väldigt slitna, lika så med hennes kläder.
-Vet du vad jag tycker vi gör? frågade jag.
-Vad? sa Annie.
-Vi fixar nya kläder åt dig, och sedan gör vi nåt kul, sedan tar vi det sorliga, sa jag.
-Visst, sa Annie. Justin tittade på mig och log. Sedan sa han:
-Alice, får jag prata med dig?
-Visst, sa jag och vi gick in i köket.
-Jag måste nog gå, men du måste lova att ringa ifall det händer nåt, lova? sa han.
-Okej, jag lovar, sa jag och log mot honom. Han log tillbaka och sedan kramade han mig.
-Vi rings, sa han och så gick han ut ur huset. Jag gick till Annie som satt i vardagsrummet.
-Kom, vi går upp till mitt rum, sa jag och drog upp henne till mitt rum. När hon kom in i rummet tittade hon på mina väggar.
-Varför har du Justin på dina väggar? Har han typ stått modell för dig och du har fotat? Haha, va kul! Kan inte du göra det med mig nån gång också? frågade hon och såg ivrig ut. Jag visste inte varför men jag började gapskratta. Jag skrattade så mycket så jag föll ner på golvet och vek mig dubbel av skratt.
-OMG! HAHAHAHAHAHAHAHAHA! CAN'T BREATHE! skrattade jag.
-Jag förstår inte vad som är så kul, sa Annie olustigt. Jag satte mig på golvet och försökte sluta skratta.
-Annie, han är världens kändaste popstjärna, det är därför jag har affischer på honom på mina väggar, sa jag. -Kommer du inte ihåg? frågade jag sedan, vi brukade älska honom, berättade jag. Hon tänkte efter en lång stund och tillsist såg hon ut som om hon hade kommit på varför Kalle Anka heter Kalle Anka.
-SKOJAR DU MED MIG?! JUSTIN BIEBER?! OMG!! HUR I HELA VÄRLDEN KÄNNER DU HONOM?! skrek hon och såg riktigt chockad ut.
-Lugna ner dig, sa jag och skrattade. -Han är en normal människa, och jag ska berätta allt, lovade jag. Jag sökte upp en hoodie, en t-shirt och ett par mjukisbyxor åt Annie och hon böt om, sedan gick vi ner till köket och gjorde oss några mackor och medans vi satt och åt tänkte jag att jag måste berätta allt.
-Annie, du frågade ju var våra föräldrar är, och sanningen är att de åkte iväg för 2 månader sen för att leta efter dig, berättade jag. Hon tittade på mig och såg riktigt chockad ut.
-Lämnade de dig här ensam för att leta efter mig?! frågade hon. Jag nickade. Annie fick tårar i ögonen och började gråta.
-Du måste ju hata mig nu! sa hon.
-Varför skulle jag det? frågade jag och kramde henne.
-För att du tror väl att de älskar mig mer än de älskar dig, sa hon. Jag tittade på henne och insåg att hon hade rätt. Jag trodde att de älskade henne mer men jag skulle aldrig ens komma på tanken att hata henne, hon var bara för underbar...
TIDSINSTÄLLT INLÄGG :D
KOMMENTERA VAD NI TYCKER OM NOVELLEN HITTILLS :D <3
Kram Madde
-Men jag är inte lika snygg som henne, va?
Justin bara skrattade.
-Tänkte väl det, sa jag då och fnissade lite. Vi fortsatte prata och skoja och plötsligt ringde min telefon. Okänt nummer. Jag tittade konstigt på Justin och han nickade och menade att jag skulle svara.
-Hej? sa jag.
-Åh tack gode Gud, Alice! sa en röst som jag kände igen. Det var Annie...
-Skojar du med mig?! sa jag. -ANNIE?!
-Åh tack gode Gud, jag har försökt hitta ditt nummer i mer än en vecka! Tack gode Gud! sa Annie. Jag hörde att Annies röst var lite svagare än vad den brukar, så hon hade väl inte det lättaste halv år bakom sig.
-Men hur? Vad har hänt? frågade jag.
-Lång historia kort, jag är i Atlanta och har ringt på er dörr i typ 15 minuter och ingen svarar, var är du?!
-ÅH HALELUJA! Jag kommer hem, ses där, älskar dig!
Vi stängde av och jag tittade på Justin.
-ANNIE ÄR I ATLANTA!! HON ÄR UTANFÖR MITT HUS!! sa jag glatt och hoppade upp och ner. Jag tog hans hand och drog med honom ner till deras hall. Vi tog på oss skorna och sedan gick vi ut ur huset och hoppade in i Justins bil.
-Så alltså, hur gick det här till? frågade Justin. -För jag vet inget nu.
Jag skrattade och ryckte på axlarna.
-Jag vet inte så mycket heller, typ hon har försökt få tag på mitt nummer i typ en vecka och nu har hon ringt på dörren i 15 minuter, mer än så vet jag inte, berättade jag. Han nickade.
-Men nu undrar jag bara vad som hänt med mina föräldrar... mumlade jag. Justin la en hand på min axel och log ett litet snett leende mot mig. När vi kom fram stannade Justin bilen och jag hoppade ur. På trappan stod min tvillingssyster, min bästis och mitt allt, Annie. Jag sprang fram till henne och kramade om henne hårt.
-Alice, viskade hon. Vi kramades hårt och länge och jag hörde hur hon snyftade. Jag började gråta och vi tittade varandra i ögonen och log mot varandra. Justin hade lämnat i bilen eftersom att han förstod att det här var ett känsligt ögonblick för oss.
-Men varför öppnar ingen dörren? Och var är mamma och pappa? Och vem är den snygga killen i bilen? frågade hon.
-Um... Asså han är Justin, en kompis bara, berättade jag.
-Kompis? frågade hon och höjde ögonbrynet. -Än så länge kanske, men du ska nog se att ni snart e ihop. Hon blinkade och jag skrattade. Vi kramades igen och jag sa:
-Du kan inte ana hur mycket jag har saknat dig! Vad hände?
-Jag har saknat dig med, men vi tar hela långa historien senare, nu får du presentera mig för killen där, sa hon. Jag skrattade och vinkade åt Justin att han skulle komma. Han steg ut ur bilen och kom fram till oss.
-Annie, det här är Justin. Justin, det här är Annie, presenterade jag dem för varandra. De kramade varandra och sa hej.
-Du ser bekant ut men jag kan inte komma ihåg var jag har sett dig... Äh, strunt samma, sa hon och sa sedan till mig:
-Öppna dörren, jag fryser!
Jag skrattade och låste upp dörren, vi alla 3 gick in. Vi tog av oss skorna och jag märkte att Annies skor var väldigt slitna, lika så med hennes kläder.
-Vet du vad jag tycker vi gör? frågade jag.
-Vad? sa Annie.
-Vi fixar nya kläder åt dig, och sedan gör vi nåt kul, sedan tar vi det sorliga, sa jag.
-Visst, sa Annie. Justin tittade på mig och log. Sedan sa han:
-Alice, får jag prata med dig?
-Visst, sa jag och vi gick in i köket.
-Jag måste nog gå, men du måste lova att ringa ifall det händer nåt, lova? sa han.
-Okej, jag lovar, sa jag och log mot honom. Han log tillbaka och sedan kramade han mig.
-Vi rings, sa han och så gick han ut ur huset. Jag gick till Annie som satt i vardagsrummet.
-Kom, vi går upp till mitt rum, sa jag och drog upp henne till mitt rum. När hon kom in i rummet tittade hon på mina väggar.
-Varför har du Justin på dina väggar? Har han typ stått modell för dig och du har fotat? Haha, va kul! Kan inte du göra det med mig nån gång också? frågade hon och såg ivrig ut. Jag visste inte varför men jag började gapskratta. Jag skrattade så mycket så jag föll ner på golvet och vek mig dubbel av skratt.
-OMG! HAHAHAHAHAHAHAHAHA! CAN'T BREATHE! skrattade jag.
-Jag förstår inte vad som är så kul, sa Annie olustigt. Jag satte mig på golvet och försökte sluta skratta.
-Annie, han är världens kändaste popstjärna, det är därför jag har affischer på honom på mina väggar, sa jag. -Kommer du inte ihåg? frågade jag sedan, vi brukade älska honom, berättade jag. Hon tänkte efter en lång stund och tillsist såg hon ut som om hon hade kommit på varför Kalle Anka heter Kalle Anka.
-SKOJAR DU MED MIG?! JUSTIN BIEBER?! OMG!! HUR I HELA VÄRLDEN KÄNNER DU HONOM?! skrek hon och såg riktigt chockad ut.
-Lugna ner dig, sa jag och skrattade. -Han är en normal människa, och jag ska berätta allt, lovade jag. Jag sökte upp en hoodie, en t-shirt och ett par mjukisbyxor åt Annie och hon böt om, sedan gick vi ner till köket och gjorde oss några mackor och medans vi satt och åt tänkte jag att jag måste berätta allt.
-Annie, du frågade ju var våra föräldrar är, och sanningen är att de åkte iväg för 2 månader sen för att leta efter dig, berättade jag. Hon tittade på mig och såg riktigt chockad ut.
-Lämnade de dig här ensam för att leta efter mig?! frågade hon. Jag nickade. Annie fick tårar i ögonen och började gråta.
-Du måste ju hata mig nu! sa hon.
-Varför skulle jag det? frågade jag och kramde henne.
-För att du tror väl att de älskar mig mer än de älskar dig, sa hon. Jag tittade på henne och insåg att hon hade rätt. Jag trodde att de älskade henne mer men jag skulle aldrig ens komma på tanken att hata henne, hon var bara för underbar...
TIDSINSTÄLLT INLÄGG :D
KOMMENTERA VAD NI TYCKER OM NOVELLEN HITTILLS :D <3
Kram Madde
Like A Dream, Kapitel 5
-Du behöver i alla fall inte gå till skolan, sa jag, och jag tänker inte gå till skolan imorgon, just so you know, sa jag sedan. Vi satt och pratade en stund men sedan hörde vi att en bil tutade där utanför. Vi steg upp och gick till hallen. Medan Justin tog på sig skor och jacka la jag till mitt nummer i hans telefon, ifall han nångång hade trögt och ville hänga. Han sa tack och sedan kramades vi och så sa vi hejdå och så gick han iväg och då var jag ensam igen...
Jag suckade och tittade på när bilen körde iväg. Tänk, jag hade träffat min inspiration, killen som får mig att le vid alla tillfällen. Han hade till och med räddat mig. Och jag som glömde att säga tack... Herregud. Och nu har ju inte jag hans nummer heller då. Jag suckade igen och gick upp till mitt rum. Jag la mig ner på sängen och somnade för klockan var ändå rätt så mycket.
Jag vaknade dagen därpå av att någon ringde. Okänt nummer. Jag suckade och svarade.
-Hej, sa jag med trött röst.
-Hej, det är Justin, har du lust att hänga senare idag? Jag har INGET att göra efter intervjun såå, sa personen. Jag log och svarade:
-Visst, antar att du inte kan dra till nåt kafé eftersom att du har paparazzis efter dig över allt.
-Mm, det är sant. Men du, om jag kommer och hämtar dig så åker vi hem till mig, så slipper du vara hemma hela tiden.
-Jo, visst, svarade jag och log. -Vilken tid? frågade jag sedan.
-Intervjun börjar snart men om typ, 2 timmar?
-Jo, visst, jag är färdig då, och btw, du väckte mig!
-Sorry, men du, vi ses, hejdå!
-Bye, lycka till.
Jag stängde av och så tittade jag på klockan. 09:58. Jag steg upp och gick till mitt badrum. Jag duschade och sedan tog jag på mig ett par mörka jeans shorts och en vit urringad topp. Sedan borstade jag håret och tittade på mitt sår som jag hade på armen. Jag suckade och tänkte om jag skulle sminka över det men Justin hade ju ändå sett det så jag struntade i det. Jag gick ner till köket och tog ut filen ur kylskåpet. Medans jag åt tog jag min telefon och lyssnade på musik. När jag var klar ställde jag in allt i kyskåpet och sedan sprang jag upp till mitt rum. Jag tittade på klockan och såg att den var 11:09. Suck. Jag tog datorn och la på den. Medans den uppladdade sig tog jag på lite mascara och läppglans. När datorn hade uppladdat sig färdigt loggade jag in på twitter och tweetade "Not in school today." och sedan checkade jag Justins twitter. "Have an interview soon and after that I'm gonna meet a friend :D" hade han tweetat. Jag la på "A place in this world" och la mig ner i min säng. Efter en stund hörde jag hur någon ringde på dörren och jag tänkte att det var Justin så jag stängde av datorn och tog min telefon. Sedan sprang jag ner till hallen. Jag drog upp dörren och sa:
-He... Vafan gör ni här?
Jag märkte att det inte alls var Justin som stod där utan gruppen som alltid mobbade mig.
-Vi undrade varför du inte var i skolan, sa Jessica med kaksig röst. -Blev du rädd för oss? frågade hon sedan och alla skrattade.
-Vadfan, dra åt helvete, sa jag och suckade.
-Hörru, så säger inte fina flickor, sa en kille som hette Casper och han tog tag i min arm. Just som han skulle typ döda mig kom Justins bil körande och Justin hoppade ut ur bilen. Han gick lugnt fram till gruppen och mig och så sa han:
-Alice, kommer du?
Jag nickade och Casper släppte min arm eftersom han blev så chockad över att Justin Bieber pratade med mig. Jessica skulle såklart göra sig till och låtsas som om hon var perfekt så hon sa:
-Casper, varför gjorde du sådär? Inte kan du ju skada Alice heller!
Hon gick fram till Justin och sa:
-Hej Justin.
Jag såg hur hon putade med brösten och kunde inte låta bli att skratta.
-Snälla Jessica, du har en pojkvän. See ya, sa jag och gick fram till Justin. Han kramade mig och sedan tog han min hand och drog mig iväg till bilen. Han öppnade dörren för mig och jag hoppade in. När vi satt inne i bilen sa jag:
-Um... Tack för att du räddade mig igen.
Justin skrattade.
-No problem, sa han och log mot mig. Medan vi körde mot Justins hus pratade vi om allt möjligt. När vi kom fram hoppade vi ur bilen och gick in. Direkt när vi kom in i huset kom Pattie, Justins mamma, och skakade hand med mig.
-Trevligt att träffa dig Alice, sa Pattie och vi skakade hand.
-Trevligt att träffa dig med, Pattie, sa jag och log mot henne. Jag och Justin tog av oss skorna och så visade han mig runt. När vi kom upp till hans rum så blev jag lite chockad. Det såg ut som ett helt vanligt rum, okej, lite större var det och om man bortser från den GIGANTISKA sängen så. Han hade en xbox och en stor tv, en gigantisk säng som jag redan nämde, en garderob och ett skrivbord. På skrivbordet stod en laptop och i ett hörn stod en gitarr.
-Nice rum, sa jag och log mot honom.
-Thanks, sa han och satte sig på sängen. Jag satte mig bredvid honom och vi satt bara och pratade om allt. Plötsligt fick jag Taylor Swifts låt "Fearless" i huvudet och började nynna på den.
-I don't know how it gets better than this, you take my hand and drag me head first, fearless nynnade jag och sedan skakade jag på huvudet.
-Förstår inte varifrån detdär kom, sa jag sedan och skrattade. Justin skrattade också och sa:
-Fortsätt sjunga, du är ju rätt bra på det.
-Rätt bra? Du, jag är nästa Beyonce, så hörru passa dig! sa jag. Han skrattade och sa:
-Sorry då, Beyonce two.
Jag skrattade och sedan sa jag:
-Men jag är inte lika snygg som henne, va?
Justin bara skrattade.
-Tänkte väl det, sa jag då och fnissade lite. Vi fortsatte prata och skoja och plötsligt ringde min telefon. Okänt nummer. Jag tittade konstigt på Justin och han nickade och menade att jag skulle svara.
-Hej? sa jag.
-Åh tack gode Gud, Alice! sa en röst som jag kände igen. Det var Annie...
KOMMENTERA :D
Kram Madde
Jag suckade och tittade på när bilen körde iväg. Tänk, jag hade träffat min inspiration, killen som får mig att le vid alla tillfällen. Han hade till och med räddat mig. Och jag som glömde att säga tack... Herregud. Och nu har ju inte jag hans nummer heller då. Jag suckade igen och gick upp till mitt rum. Jag la mig ner på sängen och somnade för klockan var ändå rätt så mycket.
Jag vaknade dagen därpå av att någon ringde. Okänt nummer. Jag suckade och svarade.
-Hej, sa jag med trött röst.
-Hej, det är Justin, har du lust att hänga senare idag? Jag har INGET att göra efter intervjun såå, sa personen. Jag log och svarade:
-Visst, antar att du inte kan dra till nåt kafé eftersom att du har paparazzis efter dig över allt.
-Mm, det är sant. Men du, om jag kommer och hämtar dig så åker vi hem till mig, så slipper du vara hemma hela tiden.
-Jo, visst, svarade jag och log. -Vilken tid? frågade jag sedan.
-Intervjun börjar snart men om typ, 2 timmar?
-Jo, visst, jag är färdig då, och btw, du väckte mig!
-Sorry, men du, vi ses, hejdå!
-Bye, lycka till.
Jag stängde av och så tittade jag på klockan. 09:58. Jag steg upp och gick till mitt badrum. Jag duschade och sedan tog jag på mig ett par mörka jeans shorts och en vit urringad topp. Sedan borstade jag håret och tittade på mitt sår som jag hade på armen. Jag suckade och tänkte om jag skulle sminka över det men Justin hade ju ändå sett det så jag struntade i det. Jag gick ner till köket och tog ut filen ur kylskåpet. Medans jag åt tog jag min telefon och lyssnade på musik. När jag var klar ställde jag in allt i kyskåpet och sedan sprang jag upp till mitt rum. Jag tittade på klockan och såg att den var 11:09. Suck. Jag tog datorn och la på den. Medans den uppladdade sig tog jag på lite mascara och läppglans. När datorn hade uppladdat sig färdigt loggade jag in på twitter och tweetade "Not in school today." och sedan checkade jag Justins twitter. "Have an interview soon and after that I'm gonna meet a friend :D" hade han tweetat. Jag la på "A place in this world" och la mig ner i min säng. Efter en stund hörde jag hur någon ringde på dörren och jag tänkte att det var Justin så jag stängde av datorn och tog min telefon. Sedan sprang jag ner till hallen. Jag drog upp dörren och sa:
-He... Vafan gör ni här?
Jag märkte att det inte alls var Justin som stod där utan gruppen som alltid mobbade mig.
-Vi undrade varför du inte var i skolan, sa Jessica med kaksig röst. -Blev du rädd för oss? frågade hon sedan och alla skrattade.
-Vadfan, dra åt helvete, sa jag och suckade.
-Hörru, så säger inte fina flickor, sa en kille som hette Casper och han tog tag i min arm. Just som han skulle typ döda mig kom Justins bil körande och Justin hoppade ut ur bilen. Han gick lugnt fram till gruppen och mig och så sa han:
-Alice, kommer du?
Jag nickade och Casper släppte min arm eftersom han blev så chockad över att Justin Bieber pratade med mig. Jessica skulle såklart göra sig till och låtsas som om hon var perfekt så hon sa:
-Casper, varför gjorde du sådär? Inte kan du ju skada Alice heller!
Hon gick fram till Justin och sa:
-Hej Justin.
Jag såg hur hon putade med brösten och kunde inte låta bli att skratta.
-Snälla Jessica, du har en pojkvän. See ya, sa jag och gick fram till Justin. Han kramade mig och sedan tog han min hand och drog mig iväg till bilen. Han öppnade dörren för mig och jag hoppade in. När vi satt inne i bilen sa jag:
-Um... Tack för att du räddade mig igen.
Justin skrattade.
-No problem, sa han och log mot mig. Medan vi körde mot Justins hus pratade vi om allt möjligt. När vi kom fram hoppade vi ur bilen och gick in. Direkt när vi kom in i huset kom Pattie, Justins mamma, och skakade hand med mig.
-Trevligt att träffa dig Alice, sa Pattie och vi skakade hand.
-Trevligt att träffa dig med, Pattie, sa jag och log mot henne. Jag och Justin tog av oss skorna och så visade han mig runt. När vi kom upp till hans rum så blev jag lite chockad. Det såg ut som ett helt vanligt rum, okej, lite större var det och om man bortser från den GIGANTISKA sängen så. Han hade en xbox och en stor tv, en gigantisk säng som jag redan nämde, en garderob och ett skrivbord. På skrivbordet stod en laptop och i ett hörn stod en gitarr.
-Nice rum, sa jag och log mot honom.
-Thanks, sa han och satte sig på sängen. Jag satte mig bredvid honom och vi satt bara och pratade om allt. Plötsligt fick jag Taylor Swifts låt "Fearless" i huvudet och började nynna på den.
-I don't know how it gets better than this, you take my hand and drag me head first, fearless nynnade jag och sedan skakade jag på huvudet.
-Förstår inte varifrån detdär kom, sa jag sedan och skrattade. Justin skrattade också och sa:
-Fortsätt sjunga, du är ju rätt bra på det.
-Rätt bra? Du, jag är nästa Beyonce, så hörru passa dig! sa jag. Han skrattade och sa:
-Sorry då, Beyonce two.
Jag skrattade och sedan sa jag:
-Men jag är inte lika snygg som henne, va?
Justin bara skrattade.
-Tänkte väl det, sa jag då och fnissade lite. Vi fortsatte prata och skoja och plötsligt ringde min telefon. Okänt nummer. Jag tittade konstigt på Justin och han nickade och menade att jag skulle svara.
-Hej? sa jag.
-Åh tack gode Gud, Alice! sa en röst som jag kände igen. Det var Annie...
KOMMENTERA :D
Kram Madde
Sommarlov
Nu har vi sommarlov här i Finland, så jag ville meddela att uppdateringen kommer bli sämre. Men om ni gillar bloggen, stanna kvar, för jag ska försöka uppdatera så gott det går :D
Hoppas ni förstår ifall ni inte får ett kapitel varje dag<3
Kram Madde
Hoppas ni förstår ifall ni inte får ett kapitel varje dag<3
Kram Madde
Desperat efter design!
Söker verkligen en design! Asså känner du nån eller om du själv gör designer, tell me! Folk börjar tjata om att jag ska skaffa en header, men how the heck skulle jag kunna göra det om ingen vill göra en design? :P
Tack
och kapitel 5 kommer troligen ikväll, jag var ledig igår men hann inte skriva.
Kram Madde
Tack
och kapitel 5 kommer troligen ikväll, jag var ledig igår men hann inte skriva.
Kram Madde
Two Girls With One Dream♥
Gjorde videon tillsammans med @Negativecolors (Ni som har facebook och twitter vet vem hon är tror jag) och nu försöker vi få Justin att se den. Om ni gillar videon, kan ni i alla fall posta videon på er blogg? Ni kan också tweeta Justin, för som jag säger i videon, jag gör en bok till Justin ifall vi någonsin kommer få träffa honom ;)
Tack för att jag fick några minuter av er tid<3
Kram Madde
Like A Dream, Kapitel 4
-Asså, du behöver inte svara, men det verkar liksom som om du typ tänker varje gång före du ska ut på en intervju, "Då ska man igen sätta på ett leende", jag vet inte om jag har fel eller... Jag ryckte på axlarna. Han verkade tänka igenom vad jag just hade sagt och sedan nickade han lite.
-Hm... Kanske är det såå... Men jag vill liksom inte erkänna det för mig själv, sa han och ryckte på axlarna.
-Det behöver du inte heller, dina fans tar hand om det, sa jag och sedan skrattade vi. Vi fortsatte prata hela kvällen och blev riktigt bra kompisar...
Efter en stund gick vi och satte oss i vardagsrummet och Justin tittade på några foton som stod på bokhyllan. Han tittade på det en lång stund och sedan sa han:
-Får jag fråga en sak?
-Jo, visst, fråga på, svarade jag.
-Um... Vem är tjejen bredvid dig på kortet? frågade han. Jag kände hur en pil stacks i mitt hjärta, det var min tvillingssyster, Annie. Vi liknade inte varandra så mycket så folk trodde oftast att jag var typ hennes storasyster eller nåt. I alla fall. Hon försvann en dag för 1 år sen. Jag älskade henne så jävligt mycket och jag dog nästan när hon försvann. Vi var bästisar och hon var den som alltid fick mig på bättre humör. Alltid. Always. Sedan när hon försvann så... Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken men försökte pressa dem tillbaka.
-Hon... är min tvillingssyster... mumlade jag och då kände jag hur tårarna började rinna nerför mina kinder. Justin la tillbaka bilden och kom och satte sig hos mig med armen runt mig.
-Vill du berätta? Det kanske blir lite bättre av att berätta för nån för du borde inte gå och bära på det själv, sa Justin försiktigt efter en stund. Jag suckade och tog några djupa andetag, sedan började jag berätta.
-Hon hette Annie och är min tvillingsyster, hon var min bästis och vi gjorde allt tillsammans. Men så en dag så skulle hon ut o gå med hunden men kom aldrig tillbaka... Poliserna sökte efter henne i ett halv år, det gjorde också mamma, pappa och jag men sedan gav poliserna upp för de trodde att hon var död. Men så för 2 månader bestämde sig mamma och pappa för att åka och försöka hitta henne eftersom att poliserna hade några ledtrådar påa tt hon hade blivit kidnappad och förd till lyp New York. Så de satte sig i bilen mitt i natten för att inte väcka mig men de lämnade en lapp kvar med deras telefonnummer och de skrev på lappen att de åkte ut för att leta efter Annie... Men jag har inte hört nåt från dem efter det, och de svarar inte i telefon, inte fast jag ringer 500 gånger per dag. Det var vad jag gjorde först. Och det gör så ont att tänka att de älskade Annie mycket mer än mig, eftersom att de lämnade mig för att kunna hitta Annie... berättade jag och brast i gråt. Justin kramade mig men sa inget. Han satt med armen om mig och lät mig gråta hur länge som helst. Han bara satt där tyst och sa inget, och det var länge sen någon brydde sig om mig så som han gjorde. Jag hade inte gråtit ut över allt i livet utan försökt pressa tillbaka tårarna men då at that very moment hade jag fått för mycket. Jag grät och grät i flera timmar utan att sluta. När det verkade som om jag inte kunde gråta mer tittade jag upp på Justin och sa:
-Du borde nog åka hem... Och inte vara här hos någon som lägger alla sina problem på dig och skit.
-Men jag åker inte härifrån före du mår bra, sa han bestämt.
-Tack, det är snällt av dig, men då får du nog stanna här länge, du känner inte ens mig, så varför bryr du dig om mig?
-För att du har berättat så mycket för mig och det var jag som hittade dig i parken så nu bryr jag mig om dig och du är ett av mina fans men du flippar inte ur när jag pratar med dig, och det uppskattar jag, du har nästan inte ens pratat om att jag är känd, och det är något speciellt. DÄRFÖR bryr jag mig om dig.
Jag bar log och sa inget, sedan torkade jag ögonen och sa till Justin att jag skulle gå och tvätta ansiktet och så gick jag upp till mitt badrum. Jag tvättade ansiktet en lång stund och sedan gick jag ner igen. Jag hörde att Justin pratade i telefon och saktade ner stegen för att kunna smyga fram.
-Jo Selena, jag vet... Jo, jag kommer, snart. Mm... Jo men... Nää... Men låt mig säga nåt! Tack. Åk du bara hem, jag hinner inte till flygplatsen, vi ses i L.A om en månad, hejdå.
Jag gick fram till Justin och sa:
-Du borde nog åka ifall Selena åker hem nu och ni inte träffas på 1 månad, sa jag försiktigt. Ni är väl ändå ihop?
Justin suckade.
-Bara vänner, sa han och ryckte på axlarna. -Vi gjorde slut för några dagar sen... mumlade han sedan lite tystare. Jag tittade på Justin med en medlidsam blick men han tittade ner i golvet.
-Vem? frågade jag.
-Va? Vi?
-Men alltså vem sa "Jag gör slut"?
-Um... Jag...
-Varför?
-Alltså det är ju inte riktigt din sak...
-Nä, men mitt privatliv är inte riktigt heller din sak, men jag berättade ändå när du frågade. Jag ryckte på axlarna.
-Hm... Men asså... Det är inget viktigt...
-Låt mig gissa då?
-Okej...
-Hon tyckte aldrig om dig. Jag sa det rätt ut, det som jag ALLTID hade tänkt om deras förhållande. Att Justin typ älskade Selena medan Selena bara gjorde det för att bli mer känd. Justin tittade upp på mig och såg förvånad ut.
-Hur...? sa han. Jag ryckte på axlarna.
-Beliebers förstår mer än dig ibland, svarade jag bara. Justins telefon ringde igen och han svarade.
-Hej... Jo... Mm, jär är här... Jo vänta, sa han sedan vände han sig mot mig. -Vad är din adress?
Jag rabblade upp min adress och han sa det och sedan stängde han av.
-Kenny kommer och hämtar mig, jag har en intervju imorgon på morgonen så jag måste upp tidigt, sa han och gjorde en grimas.
-Du behöver i alla fall inte gå till skolan, sa jag, och jag tänker inte gå till skolan imorgon, just so you know, sa jag sedan. Vi satt och pratade en stund men sedan hörde vi att en bil tutade där utanför. Vi steg upp och gick till hallen. Medan Justin tog på sig skor och jacka la jag till mitt nummer i hans telefon, ifall han nångång hade trögt och ville hänga. Han sa tack och sedan kramades vi och så sa vi hejdå och så gick han iväg och då var jag ensam igen...
LEDSEN ATT NI FICK VÄNTA SÅ LÄNGE PÅ DETTA KAPITEL, JAG SUGER PÅ ATT UPPDATERA, JAG VET!
KOMMENTERA I ALLA FALL VAD NI TYCKER OM NOVELLEN HITTILLS :D
Kram Madde
-Hm... Kanske är det såå... Men jag vill liksom inte erkänna det för mig själv, sa han och ryckte på axlarna.
-Det behöver du inte heller, dina fans tar hand om det, sa jag och sedan skrattade vi. Vi fortsatte prata hela kvällen och blev riktigt bra kompisar...
Efter en stund gick vi och satte oss i vardagsrummet och Justin tittade på några foton som stod på bokhyllan. Han tittade på det en lång stund och sedan sa han:
-Får jag fråga en sak?
-Jo, visst, fråga på, svarade jag.
-Um... Vem är tjejen bredvid dig på kortet? frågade han. Jag kände hur en pil stacks i mitt hjärta, det var min tvillingssyster, Annie. Vi liknade inte varandra så mycket så folk trodde oftast att jag var typ hennes storasyster eller nåt. I alla fall. Hon försvann en dag för 1 år sen. Jag älskade henne så jävligt mycket och jag dog nästan när hon försvann. Vi var bästisar och hon var den som alltid fick mig på bättre humör. Alltid. Always. Sedan när hon försvann så... Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken men försökte pressa dem tillbaka.
-Hon... är min tvillingssyster... mumlade jag och då kände jag hur tårarna började rinna nerför mina kinder. Justin la tillbaka bilden och kom och satte sig hos mig med armen runt mig.
-Vill du berätta? Det kanske blir lite bättre av att berätta för nån för du borde inte gå och bära på det själv, sa Justin försiktigt efter en stund. Jag suckade och tog några djupa andetag, sedan började jag berätta.
-Hon hette Annie och är min tvillingsyster, hon var min bästis och vi gjorde allt tillsammans. Men så en dag så skulle hon ut o gå med hunden men kom aldrig tillbaka... Poliserna sökte efter henne i ett halv år, det gjorde också mamma, pappa och jag men sedan gav poliserna upp för de trodde att hon var död. Men så för 2 månader bestämde sig mamma och pappa för att åka och försöka hitta henne eftersom att poliserna hade några ledtrådar påa tt hon hade blivit kidnappad och förd till lyp New York. Så de satte sig i bilen mitt i natten för att inte väcka mig men de lämnade en lapp kvar med deras telefonnummer och de skrev på lappen att de åkte ut för att leta efter Annie... Men jag har inte hört nåt från dem efter det, och de svarar inte i telefon, inte fast jag ringer 500 gånger per dag. Det var vad jag gjorde först. Och det gör så ont att tänka att de älskade Annie mycket mer än mig, eftersom att de lämnade mig för att kunna hitta Annie... berättade jag och brast i gråt. Justin kramade mig men sa inget. Han satt med armen om mig och lät mig gråta hur länge som helst. Han bara satt där tyst och sa inget, och det var länge sen någon brydde sig om mig så som han gjorde. Jag hade inte gråtit ut över allt i livet utan försökt pressa tillbaka tårarna men då at that very moment hade jag fått för mycket. Jag grät och grät i flera timmar utan att sluta. När det verkade som om jag inte kunde gråta mer tittade jag upp på Justin och sa:
-Du borde nog åka hem... Och inte vara här hos någon som lägger alla sina problem på dig och skit.
-Men jag åker inte härifrån före du mår bra, sa han bestämt.
-Tack, det är snällt av dig, men då får du nog stanna här länge, du känner inte ens mig, så varför bryr du dig om mig?
-För att du har berättat så mycket för mig och det var jag som hittade dig i parken så nu bryr jag mig om dig och du är ett av mina fans men du flippar inte ur när jag pratar med dig, och det uppskattar jag, du har nästan inte ens pratat om att jag är känd, och det är något speciellt. DÄRFÖR bryr jag mig om dig.
Jag bar log och sa inget, sedan torkade jag ögonen och sa till Justin att jag skulle gå och tvätta ansiktet och så gick jag upp till mitt badrum. Jag tvättade ansiktet en lång stund och sedan gick jag ner igen. Jag hörde att Justin pratade i telefon och saktade ner stegen för att kunna smyga fram.
-Jo Selena, jag vet... Jo, jag kommer, snart. Mm... Jo men... Nää... Men låt mig säga nåt! Tack. Åk du bara hem, jag hinner inte till flygplatsen, vi ses i L.A om en månad, hejdå.
Jag gick fram till Justin och sa:
-Du borde nog åka ifall Selena åker hem nu och ni inte träffas på 1 månad, sa jag försiktigt. Ni är väl ändå ihop?
Justin suckade.
-Bara vänner, sa han och ryckte på axlarna. -Vi gjorde slut för några dagar sen... mumlade han sedan lite tystare. Jag tittade på Justin med en medlidsam blick men han tittade ner i golvet.
-Vem? frågade jag.
-Va? Vi?
-Men alltså vem sa "Jag gör slut"?
-Um... Jag...
-Varför?
-Alltså det är ju inte riktigt din sak...
-Nä, men mitt privatliv är inte riktigt heller din sak, men jag berättade ändå när du frågade. Jag ryckte på axlarna.
-Hm... Men asså... Det är inget viktigt...
-Låt mig gissa då?
-Okej...
-Hon tyckte aldrig om dig. Jag sa det rätt ut, det som jag ALLTID hade tänkt om deras förhållande. Att Justin typ älskade Selena medan Selena bara gjorde det för att bli mer känd. Justin tittade upp på mig och såg förvånad ut.
-Hur...? sa han. Jag ryckte på axlarna.
-Beliebers förstår mer än dig ibland, svarade jag bara. Justins telefon ringde igen och han svarade.
-Hej... Jo... Mm, jär är här... Jo vänta, sa han sedan vände han sig mot mig. -Vad är din adress?
Jag rabblade upp min adress och han sa det och sedan stängde han av.
-Kenny kommer och hämtar mig, jag har en intervju imorgon på morgonen så jag måste upp tidigt, sa han och gjorde en grimas.
-Du behöver i alla fall inte gå till skolan, sa jag, och jag tänker inte gå till skolan imorgon, just so you know, sa jag sedan. Vi satt och pratade en stund men sedan hörde vi att en bil tutade där utanför. Vi steg upp och gick till hallen. Medan Justin tog på sig skor och jacka la jag till mitt nummer i hans telefon, ifall han nångång hade trögt och ville hänga. Han sa tack och sedan kramades vi och så sa vi hejdå och så gick han iväg och då var jag ensam igen...
LEDSEN ATT NI FICK VÄNTA SÅ LÄNGE PÅ DETTA KAPITEL, JAG SUGER PÅ ATT UPPDATERA, JAG VET!
KOMMENTERA I ALLA FALL VAD NI TYCKER OM NOVELLEN HITTILLS :D
Kram Madde
