Forever And Always

Jag suckade och tittade ut genom fönstret. Det regnade fortfarande.
-Justin... Dra... sa jag och tittade honom i ögonen. Han ignorerade bara det och kom och satte sig på sängkanten, ungefär en meter ifrån mig. Han la handen på min hand men jag drog bort den.
-Snälla Amanda... Jag menade inte att du skulle förstöra min kariärr... Och du förtjänar någon mycket bättre än mig... Jag bara säger fel saker hela tiden och sårar dig... sa Justin och det syntes att han var påväg att börja gråta. Jag vände mig snabbt om mot honom och tittade in i hans ögon. Sedan steg jag upp och började gå mot badrummet. Justin steg snabbt upp och tog tag i min arm. Jag vände mig om mot honom och tittade snabbt på honom, sedan ryckte jag låss min hand och gick iväg...

Justin kom efter mig och tog tag i mig igen, denna gång lite hårdare så jag inte slapp ur hans gräpp. Jag vände mig om mot honom och då tog han mitt ansikte mellan sina händer och kysste mig. Allt blev som i en film. Det kändes som om allt stannade och att det bara var jag och han. Jag la mina armar runt hans nacke och Justin la armarna runt min midja och drog mig närmare honom. Vi fortsatte kyssas. Men sedan stoppade jag honom.
-Det kommer inte funka... sa jag och satte mig ner på sängen. Justin satte sig ner brevid mig.
-Men vi gör så att det funkar, sa han. Jag suckade och skakade på huvudet.
-Även fast du bara har en konsert kvar men du kommer ändå glömma mig... Hitta någon annan... Och jag kommer inte klara av det... sa jag och tittade ut genom fönstret.
-Om det är någon som hittar en ny så är det du, sa Justin. Vi satt ett tag tysta och bara tänkte. Jag tänkte på vad jag skulle göra. Så bestämde jag mig för att göra nåt som jag verkligen skulle ångra men som var bäst just nu.
-Justin... började jag. Justin vände sig om och tittade på mig.
-Ja? sa han.
-Jag... Kommer inte klara av det... Jag sa att jag är van att andra hatar mig... Men jag blev redan tillräckligt rädd när jag såg alla hotsms... Jag klarar inte av det... Justin... Jag vill att du lämnar mig... Och inte kommer tillbaka... Även fast jag gillar dig så är det här bäst för oss... Vi bor ändå i olika städer och vi kan liksom inte bara köra till varandra på 15 minuter... Och sedan kommer du åka på turné och lämna mig ensam och så kommer du hitta någon annan... Du kan hitta någon som är så mycket bättre än mig, det är jag säker på... Och jag kan hitta någon som inte är känd... Hur ont det än gör så är det här bäst för oss båda... Innerst inne vet vi att det inte kommer fungera... Justin, jag vill att du lämnar mig nu och försöker hitta nån kändis som är van att få hotmail... sa jag och kämpade för att inte börja gråta. Jag kramade Justin löst och så gick jag in i badrummet och låste dörren. Jag lämnade justin sittandes på min säng med en lessen min. Det är över... tänkte jag och sjönk mer på golvet och grät.

Justins perspektiv:

Amanda gick in i badrummet och låste om sig. Jag la huvudet i händerna och började gråta. Men sedan sa jag till mig själv att skärpa mig och att innerst inne vet jag att Amanda har rätt. Jag suckade och gick ner till hallen. Jag tog på mig skorna och jackan och så gick jag ut till taxin. Jag satte mig i taxin och chauffören började köra iväg. Jag tittade ut genom fönstret och bestämde mig för att inte tänka på Amanda, och det ledde såklart till att jag... Tänkte på Amanda. Jag kände hur en tår rann nerför min kind men orkade inte bry mig. Flera tårar följde efter och snart visste jag inte vad jag skulle göra.
Det är inte så att jag älskar Amanda, men hon är så speciell, hon hatar min musik, hon är inte ett fan coh hon hade modet att faktist stå face to face med mig och säga att hon inte gillar mig, alla killar står bara där utan att säga nåt medan hon som är tjej är tuff nog att säga nåt... Och hon står upp för sig själv, det märker man ju... Och hon är såå vacker... tänkte jag. Men kanske älskar jag henne... Även fast jag inte känt henne så länge... fortsatte mina tankar. Plötsligt sa taxichauffören:
-Vi är framme nu.
-Aa, just det... sa jag. Jag betalade för taxin och så gick jag ut. Jag gick upp till mitt hotellrum och la mig ner i sängen. Då kände jag hur jag började gråta igen.

Amandas perspektiv:

Jag satt i badrummet och grät okontrollerat. Efter en stund steg jag upp och tvättade ansiktet. Jag gick in i mitt rum och la mig ner på sängen. Då ringde min telefon. Det var mamma.
-Hej! svarade jag och försökte låta normal.
-Hej gumman! Jag måste jobba övertid ikväll... Lessen... sa mamma.
-Fan! Tänker du jobba hela ditt liv nu när pappa lämnade oss? frågade jag irriterat.
-Älskling... Jag gör det så vi ska kunna betala räkningar och köpa mat och sånt... sa mamma, har du varit och handlat idag?
-Nä, jag åkte inte och handlade... Gör det imorgon, lovar, sa jag.
-Okej gumman, jag kommer hem på kvällen, hejdå, sa mamma och så stängde hon av. Jag kände hur jag började gråta igen och tryckte in huvudet i kudden för att kväva ett skrik.
-JÄKLA PAPPA! JÄKLA FANS! JÄKLA PAPARAZZIS!!! skrek jag och tryckte huvudet i kudden. Nu var jag plötsligt arg. Jag satte mig upp och började slå huvudet i väggen, vilket gjorde ont, såklart. Sedan steg jag upp och gick ut på min balkong. Jag stod och tittade ut. Jag började gråta mer och mer och snart gick jag in i mitt rum där jag fortsatte gråta hejdlöst. Jag hade aldrig gråtit över en kille före, och att jag grät över en känd kille som alltid kunde få vem han ville var helt sjukt. Jag satt på sängen och bara grät och grät, utan att kunna hejda mig själv. Sedan tog jag datan och loggade in på twitter. Jag såg hur där var jätte mycket drama och sånt på grund av bilderna som den där idiotiska paparazzin hade tagit. Beliebers skickade länkar mellan varandra och det var en video. Jag klickade på videon och tittade på den. Det var en video på Justin som han hade postat på twitvid. I videon sa han att tjejen som han kysste på bilden som hade kommit ut var en tjej som han hade träffat nyligen och som han trodde att skulle kunna vara den rätta, men tjejen valde att inte dejta honom eftersom hon inte klarade av alla hatare. Och tjejen han pratar om är jag...

KOMMENTERA!

Kram Madde