Forever And Always

När vi kom in i huset frågade Justin:
-Är ingen hemma?
Jag skakade på huvudet.
-Okej, var är dina föräldrar? frågade han. Jag kände hur en kniv stacks i mitt hjärta och tittade ner i golvet.
-De är... Borta, svarade jag och tog av mig skorna. Justin stod och tittade på mig en stund och sedan sa han:
-Ledsen för det, jag frågar inte mer om det.
Jag nickade och Sedan gick jag in i köket, Justin följde efter. Jag gick till medicinskåpet och tog en tablett. Sedan satte vi oss ner vid köksbordet.

---

-Um... Varför brydde du dig om mig när du hittade mig i parken? frågade jag och tittade mer i bordet.
-För att jag inte kan lämna en tjej som du ensam där, svarade Justin och log. Jag kände hur mina kinder hettade till men försökte ignorera det.
-Men... Jag menar... Ingen bryr sig nånsin om mig... jag är bara nån värdelös person... mumlade jag. Justin tittade på mig med en blick som sa "Really?".
-Är du seriös? Vem har sagt att du är värdelös?
-Typ... Alla... Alla i hela världen... Mamma sa det... Pappa sa det... Alla säger det...
-Varför? Du, ingen kan säga att du är värdelös annan än dig själv, för om du själv tror på det så går man ju omkring och tror på det, och det verkar du göra nu, även fast du inte är värdelös.
-Men alla säger ju det. Det går inte en jävla dag utan att inte ens en person säger det. Och jag är jävla trött på det.
Justin skakade på huvudet och kramade mig. Jag tittade upp på honom och det verkade som om han blev lite generad.
-Um... Sorry... du såg bara ut att behöva en kram... Han gick och satte sig igen. Jag skrattade lite och sa:
-Jag behöver en kram.
Justin log och jag log tillbaka.
-Okej, du känner knappt mig medan jag vet ALLT, jag upprepar ALLT, om dig, sa jag. Justin skrattade.
-Okej, men vi har ju ändå hela kvällen på oss att lära känna varandra, eftersom jag måste vara här hela kvällen, sa han och log. Jag skrattade och nickade.
-Okej, vi kör en frågelek, man får fråga vad som helst, sa jag. Han nickade.
-Okej, jag börjar. Får jag fråga varför du låg där på marken i parken och var avsvimmad?
-Um... Well... När jag kom till skolan så mobbade alla mig och så tänkte några tjejer börja klippa mitt hår men jag flyttade på mig och så knuffade en tjej mig så tjejen som hade saxen skar mig på armen och då gick alla iväg så jag virade min halsduk runt armen och sprang iväg och så när jag kom till parken snubblade jag och föll så ja... Och nu är ansikte helt fucked up och jag ser hemsk ut och jag vet fan inte vad.
Justin stirrade på mig som om jag skojade.
-Skojar du emd mig?! Är tjejerna så dumma i din skola?! Herregud. OCh du är fortfarande vacker.
Han log mot mig och jag kände hur jag rodnade så jag tittade ner i bordet.
-Yeah right... Min tur... Hm... Är du trött på kändislivet? frågade jag eftersom att jag verkligen ville veta. Justin skrattade lite och skakade på huvudet.
-Nä, det är jag väl inte, men ibland är det lite tröttsamt med alla paparazzis, men annars så är jag nog inte trött på det, svarade han. Jag tittade på honom och skakade på huvudet.
-Haha, du ljuger, sa jag lugnt och tittade honom i ögonen. Han verkade lite förvånad över att jag sa sådär rätt ut.
-Asså, du behöver inte svara, men det verkar liksom som om du typ tänker varje gång före du ska ut på en intervju, "Då ska man igen sätta på ett leende", jag vet inte om jag har fel eller... Jag ryckte på axlarna. Han verkade tänka igenom vad jag just hade sagt och sedan nickade han lite.
-Hm... Kanske är det såå... Men jag vill liksom inte erkänna det för mig själv, sa han och ryckte på axlarna.
-Det behöver du inte heller, dina fans tar hand om det, sa jag och sedan skrattade vi. Vi fortsatte prata hela kvällen och blev riktigt bra kompisar...

---

kort kapitel, sorry! hinner inte mer! KOMMENTERA!<3

Kram Madde