Forever and always, part 5

Vi fortsatte gå en stund så såg jag Filip komma gående längs vägen, jag släppte genast Justins hand, för jag visste att Filip skulle ha något att säga om det om han såg det. Han gick med huvudet nere men så plötsligt kollade han upp, han såg mej och Justin och stirrade häpet på oss...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Han stannade och tittade på oss, jag försökte att inte låssas om honom och fortsatte gå. Justin kom gående bredvid mej och sa:
-Öh, alltså killen där stirrar på oss, känner du honom?
-Jo, alltså... Ööh... Jag berättar senare... sa jag. Vi fortsatte gå och jag såg att Filip började gå mot oss. Plötsligt stod han framför oss.
-Vad fan gör du Lovisa?! frågade han.
-Alltså du äger inte mej, jerk! sa jag och försökte gå om honom, men han stoppade mej.
-Jodå, det gör jag efter allt vi har gjort, sa han och blinkade. Justin tittade häpet på mej och Filip.
-Ursäkta, vem är du? frågade Justin.
-Hej, mitt namn är Filip och rör ALDRIG MIN TJEJ! sa Filip och drog i mej.
-JAG ÄR FAN INTE DIN TJEJ!!!! skrek jag för full hals.
-Håll käften för fan, sa Filip.
-Släpp Lovisa, du hörde henne, hon är inte din tjej, sa Justin och såg plötsligt arg ut.
-Du bestämmer inte över mej, Beaver, sa Filip och började dra med mej.
-Fan Filip, släpp mej!! JAG VILL INTE!! VAD DU GJORDE IGÅR VAR BARA FÖR MYCKET!! SLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄPP!!!!!!!!!!!!! skrek jag med full hals igen, och sparkade vilt, i ett försök att komma låss från hans grepp, men det funkade inte, han var för stark.
-Jävla idiot... mumlade jag. Då plötsligt slog Justin till Filip, en rak höger. Filip föll till marken men steg fort upp och slog till Justin.
-JÄVLA IDIOT! BARA FÖR ATT DU ÄR JUSTIN BEAVER BETYDER INTE ATT DU KAN SLÅ TILL VEM DU VILL!! skrek Filip och slog till Justin igen.
-OMG! SLUTA!!! skrek jag och sprang fram till Filip och Justin som nu låg på vägen och slåsstes. Jag försökte få bort Filip från Justin, Justin blödde nu rejält. Jag drog och drog i Filip och tillsist fick jag bort Filip. Jag bitchslappade Filip och sparkade honom mellan benen och drog for upp Justin och sprang iväg med Justin. Vi srang så gått det gick för Justin som hade rejält ont, tror jag minsann. Vi sprang ända till mitt hus och gick in. Jag låste dörren och hjälpte Justin till soffan. Han lade sig ner där och jag sprang för att hämta is. Jag gick tillbaka till Justin och lag is på hans öga som nu var riktigt svullet.
-Förlåt... började jag, men jag brast i gråt. Tänk att Filip hatade mej så mycket så han måste slå till Justin också! Jag hade lust att döda Filip.
-Det är inte ditt fel, det var ju trotsallt jag som slog till honom, sa Justin och log lite.
-Haha, jo, men, alltså... sa jag. Jag visste inte hur jag skulle förklara allt.
-Jag skulle ju berätta varför jag har ett blåmärke men det finns faktist mycket mer att berätta... sa jag.
-Det är så att Filip går i min skola, han är dendär elaka killen i skolan, alla är rädda för honom, också jag, fast jag inte visar det, och han hatar mej, så han har våldtagit mej kanske 5 gånger, det börjar med att han för mej till något rum, alltid på en olik plats, sen så slår han mej en stund och sen... Ja... Du vet... Sen brukar jag alltid tappa medvetandet så jag kommer aldrig ihåg riktigt hur allt går till... Och jag brukar vakna upp mitt i natten och helt fastbunden, både händer och fötter, och har alltid jätte ont, men jag brukar alltid slippa låss på något sätt och sen brukar jag gå hem. Mamma vet inget, och nu igår då när jag gick hem så hörde jag nån i buskarna men brydde mej inte, sen så hörde jag step och jag vände mej om, då krockade jag med någon och det var Filip, han band en trasa för min mun och ögon, och han tog mej till nått ställe, han slog mej i magen och lite överallt, men sen plötsligt gick han bara iväg, och lämnade mej där, kvar ensam, ja så jag var påväg hem därifrån när du ringde, och det att jag missade mitt favoritteveprogram, det ljög jag om, jag hittade ingen skylt som skulle kunna berätta var jag var, men jag ville inte berätta det för dej, förlåt... berättade jag och började gråta. Han satte sig upp och kramade om mej.
-Jag är såå lessen, du måste anmäla honom! sa han.
-Jag... Kan inte... viskade jag.
-Jo du kan, poliserna kan göra så att han inte får gå nära dej, och om han då skulle gå nära dej skulle han få böter... sa Justin. Kom igen, du måste, du vet själv att det är det ända bästa för dej själv, sa Justin och såg in i mina ögon.
-Lovar du att det inte kommer gå helt åt skogen? frågade jag och lät jätte orolig.
-Jag lovar, men du borde nog berätta för din mamma först, sa Justin. Var är hon förresten?
-Hon är på jobbet, sa jag och log ett litet sorgset leende.
-Skulle vi inte se på film? frågade Justin och log sitt söta Bieber-smile.
-Aa, vad vill du se? frågade jag och steg upp.
-Vad som helst, välj du, sa han och reste sig också upp.
-Okej, kom, sa jag och tog hans hand och gick upp till mitt rum.
-Ojsan, vem är den snygga killen på väggen då? sa Justin och tittade på mina Bieber-posters på väggen.
-Ja säg det, sa jag och skrattade. Jag tog fram 'Dear John' och vi gick ner igen.
-Är det okej att vi ser denhär? frågade jag och satte i den.
-Ja, du har ju redan satt i den, sa han och satte sig ner i soffan. Jag gick och satte mig bredvid Justin och filmen började...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Skulle kunna slå till Filip om han var här nu xD. Så vad tkr ni? KOMENTERA! Vad tror ni händer när de ser på film? Något extra? ;) KOMENTERA!<3
Kram Madde


Kommentarer
Postat av: jovana

riktigt bra :) älskar dem :)

go justin!

ahha, skoja :P

kolla min blogg jag har med en kompis, skriver noveller där med : www.justindrewbeebs.blogg.se

2010-11-26 @ 11:34:17
URL: http://jovanapavlov.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0