Forever And Always

Dagarna gick och Justin vaknade inte. Nu hade det gått två veckor och doktorerna började tvivla på att han nånsin skulle vakna... Det gjorde alla andra också men jag ville inte se sanningen i vitögat. Jag ville inte att han skulle dö, jag ville att han skulle krama mig, och kyssa mig och säga att han älskade mig för efter 2 veckor utan honom märkte jag att jag fakrist älskade honom och det gjorde mig galen att han kanske aldrig kommer vakna upp mer. Jag gick in till honom och kysste honom och började prata med honom igen, men inget hände denna gång heller...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Justins perspektiv:

Jag hörde att någon pratade med mig, denna person sa att den älskade mig, och att jag måste hålla ut och vakna upp. Det tog en stund för mig att märka att det var Lovisa, min flickvän. Långsamt började minnerna falla på plats. Jag försökte röra mig men jag var för svag. Jag gav all kraft jag hade kändes det som och jag rörde handen och tog Lovisas hand i min. Jag öppnade ögonen försiktigt och log lite ansträngt. Lovisa kollade på mig och kysste mig.
-Justin, du... du lever, sa hon och började gråta. Jag försökte prata men jag fick bara ut något som lät som "losa" när jag menade "Lovisa". Jag suckade och kollade på Lovisa. Hon var så vacker. Sen blev allt svart.

Lovisas perspektiv:

Justin vaknade, jag var helt säker. Jag ringde på alarmklockan och det kom in flera läkare. De frågade vad det var.
-Justin vaknade, han tog min hand och sa något i stil med "Lovisa" och han öppnade sina ögon, sa jag och grät. Justin vaknade men han rörde sig inte längre. Läkarna kollade på mig med en "Är du säker, eller är du bara yr för vi trodde han var död"-blick. Jag nickade och sa:
-Jag lovar, han log lite mot mig men sen stängde han ögonen igen och somnade.
-Vi ska undersöka honom, gå ut nu och ta lite frisk luft, sa en av läkarna. Jag förstod att de trodde att jag inbillade mig. Jag gick ut. Pattie hade slutat komma till sjukhuset varje dag på morgonen, hon kom istället en liten stund på dagen för att se om Justin hade vaknat sen brukade hon krama om mig och säga: "Det är dags att gå vidare, Lovisa, Justin är i himmelen nu, i en bättre plats" men jag ville inte gå vidare. Jag praktist taget bodde på sjukhuset. Mamma kom och hälsade på ibland och försökte få hem mig men det gick inte. Och poliserna hade inte hittat Filip så livet sög verkligen. Jag andades in frisk luft. Plötsligt kom en tjej fram till mig.
-Hej, jag heter Emma, du är väl Justins flickvän, right? Han har inte skrivit pålänge på twitter, vad har hänt med honom? frågade hon oroligt. Jag kollade lite förvånat på tjejen och tänkte att det var bäst att ingen fick veta nått.
-Ursäkta, jag vet inte vad du pratar om, lessen men jag är inte Justins flickvän, sorry, sa jag och ryckte på axlarna och började gå iväg.
-Då såg jag väl fel då, ursäkta att jag störde, sa hon och gick iväg. Jag gick in i sjukhuset igen och upp till Justins rum. Jag gick in i rummet och såg att läkarna faktist undersökte honom. Det trodde jag verkligen inte.
-Jag är lessen Lovisa, men det verkar som om Justin vaknade för att ta farväl, det verkar som om han är död, eller nästan död i alla fall, jag är så lessen, sa en läkare och såg lessen ut. Jag kollade på Justin till läkaren och tillbaka igen. Sen började jag storgråta. Jag föll ner på mina knän och satt på golvet och grät. Jag hade huvudet i händerna och grät som en tre-åring. Jag kände mig faktist som en tre-åring, en liten tre-åring som var helt hjälplös. Jag grät och grät och grät. Efter en stund hade alla läkarna gått ut och jag gick fram till Justin. Jag tog hans hand och kysste den. Jag satt där en lång stund. Så plötsligt började Justin hosta. Han hostade jätte mycket. Jag ringde på alarmet och läkarna kom in igen. När de märkte att Justin hostade tog en skötersa ut mig i korridoren. Hon pratade lugnande med mig som om jag var en tre-åring, men just nu var jag kanske också det.
-Han håller på att hosta för att få luft, förklarade hon. Men det betyder att han kommer troligen klara sig.
Jag sken upp som en sol när hon sa det. Efter en halv timme fick jag gå in till Justin. Där låg han, i sängen och log, med öppna ögon. Jag sprang fram till honom och jag överföll honom eller nått. Jag kramade honom så hårt och ville aldrig släppa taget. Efter en stund släppte jag taget och satte mig ner på stolen bredvid sängen.
-Du lever, Justin, du lever! sa jag och kysste honom på kinden. Han log lite.
-Jaa, jag lever, och det är ett mirakel, sa han och log.
-Vad var det du sa till mig när jag först öppnade ögonen men somnade sen om igen? frågade han. Jag hade ju sagt att jag älskar honom.
-Jag sa att jag älskar dig, och det är sant, sa jag och log. Han log mot mig och sa:
-Jag älskar dig också Lovisa, när jag träffade dig kände jag mig plötsligt så glad, och jag är verkligen glad att jag lever, för annars skulle jag inte få chansen att säga det till dig medan du lever har på jorden.
Jag kysste honom lätt på munnen och sen bestämde jag mig för att ringa till Pattie och berätta den goda nyheten. Hon svarade direkt och jag sa:
-Pattie, kom fort till sjukhuset, Justin har vaknat.
-Han lever?! Jag kommer direkt, men jag hämtar Katarina (Lovisas mamma) först, sa Pattie och lät genast glad. Efter en liten stund kom båda mammorna rusandes in i rummet. Båda attackerade mig och Justin med kramar. Jag och Justin skrattade för se såg så galna ut när de attackerade oss. En läkare kom in och sa:
-Justin borde vila, men det var ett under att han överlevde efter att han tappade så mycket blod.
-Okej, jag ska vila, tack, sa Justin och log. Han tittade på mig med sin hundvalpsblick och jag gick till honom. Jag kramade om honom och vi kysstes en kort stund.
-Du anar inte hur mycket jag har saknat detdär, viskade jag i hans öra och han log. Sen gick jag, mamma och Pattie ut och lät Justin vila ifred. Vi gick ner till caféet där nere. Vi beställde varsin bulle och saft eller kaffe och satte oss ner. Vi satt där och pratade då jag såg en bekant person sitta vid ett bord. Det var Filip. Han hade inte sett mig så jag gick till kassan och sa:
-Hej, jo, Filip, killen som våldtog mig, sitter där vid ena bordet, kan du ringa polisen?
-Okej, jag gör det, svarade kassatanten och ringde. Efter bara 5 minuter kom poliserna. De gick fram till Filips bord och tog honom. 
-Vilken jävla hora du är Lovisa! skrek Filip innan poliserna försvann. En polis stannade för att berätta lite information för mig.
-Jo, det var så att han rymde när vi skulle ta ut honom på en liten promenad, men nu hamnar han bakom lås och bom och kommer inte ut därifrån före det har fått 3 år, sa polisen och log, sen gick han. Jag fick lust att stiga upp och dansa en glädje dans men jag behärskade mig. Efter en stund var vi klara och jag köpte en panda-gosedjur till Justin och gick upp med den till hans rum. När jag kom in sov han. Jag satte mig ner vid sängen och kysste honom lätt på munnen. Då vaknade han. Han log mot mig och satte sig upp lite.
-Jag tänkte att du ville ha en kompis, sa jag och räckte fram pandan till honom. Han log och tog den.
-Tack, sweetie, sa han och kysste mig. Vi satt där och pratade en lång stund. Tillsist somnade Justin för han var så trött. Jag satt där en stund men till sist somnade jag också eftersom det var sent på kvällen...
 
Justin med pandan
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ni fick ett sista part före jag går och sover och drömmer om Justin<3. Nu vaknade Justin!<3 Bra va? :) Och Filip fick dom också fast<3. Vad tkr ni? och vad vill ni läsa om nu efteråt? Drama, mer spänning, eller romantiska saker? KOMENTERA!<3

Tack för att ni läser min blogg!<3 Shoutout till alla mina läsare!<3 Idag har jag slagit nytt rekord!<3 Över 200 sidvisningar och igen över 50 besökare<3, tack<3 :)

Kram Madde

Ps. Det kan vara mkt stavfel nu, för jag är så jävla trött och här sitter jag och skriver, men jag tänkte att jag skulle skriva en sista del före jag går och sova. Så nu förtjänar jag väl ändå komentarer? :) <3 Good night<3