Forever And Always, Episode 2. Part 19.
Just som jag gjorde det hoppade bilen och jag tappade mobilen. Jag tittade upp och märkte till min fasa att jag var påväg att köra in i räcket. Jag försökte svänga bort men istället körde en lastbil in i min bil på högra sidan. Jag kände hur jag kastades runt tills allt blev stilla och svart...
LOVISAS PERSPEKTIV:
KOMMENTERA DUKTIGT NU ;)
LOVISAS PERSPEKTIV:
Varför kommer han inte?
Jag gick omkring i huset och väntade på att Justin skulle komma. Han sa ju att han var på väg för en halv timme sen! tänkte jag. Jag tog upp mobilen och ringde honom. "Numret du har valt kan ej nås." meddelade en irriterande robotröst. VA?! Dendär pojken stänger ju ALDRIG av mobilen! Hoppas det inte hänt nåt... tänkte jag oroligt. Jag bestämde mig för att åka till honom. Så jag tog på mig min jacka, mina skor och så tog jag mobilen och bilnycklarna. Sedan gick jag ut. Jag hoppade in i bilen och startade. Jag backade ut på vägen och började köra. Jag kom till en korsning och tänkte svänga in på den mindre vägen som också leder till Justins hus när jag förstod att han säkert kör på motorvägen till mig. Så jag svängde ut på motorvägen och började köra. Jag spanade hela tiden efter hans bil. När jag kört en stund såg jag starka polisljus och ambulans ljus. Jag saktade in och kisade för att se bättre. Är det...? Nä det kan väl inte vara...? OH SHIT DET ÄR JUSTINS BIL! Jag såg hur ambulansmännen bar in en såliknande död kropp i ambulansen. Jag fick panik. Fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck. Det kan inte vara sant! Jag svängde in på en annan väg som skulle leda mig till andra sidan. Där körde jag ner och parkerade bilen lite avsides. Sedan sprang jag till olycksplatsen. Där blev jag stoppad av en polis.
-Inga oberöriga i närheten, sa han.
-MEN JAG ÄR HANS FLICKVÄN! ropade jag. Polisen tittade på mig.
-Jag är ledsen, sa han och skakade på huvudet.
-Herregud! Snälla låt mig följa med i ambulansen! Hur mår han? överlever han? VAD HAR HÄNT?!
-Vi kan inte säga något än, men tyvärr får du inte följa med.
-SNÄLLA, HAN VAR PÅVÄG TILL MIG MEN HAN KOM ALDRIG FRAM DIT, JAG MÅSTE FÅ FÖLJA MED! HAN ÄR MIN POJKVÄN, JAG ÄR HANS FLICKVÄN. VAD MER BEHÖVS DET FÖR ATT DU SKA LÅTA MIG FÖLJA MED?!
-Lugna ner dig, unga dam, sa polisen, sedan tittade han på mig en lång stund. Okej, hoppa in i ambulansen då, men håll dig lugn!
Jag kramade honom och sprang fram till ambulansen.
-Här ska jag med! sa jag och blundade, sedan andades jag in djupt och hoppade in. Där låg Justin. Han andades i en syrgas mask. Jag tog hans hand försiktigt och satte mig på en stol brevid honom.
-Är du hans flickvän? frågade ambulansmannen som höll på att fixa saker och ting. Jag nickade.
-Mm... överlever han?
Ambulansmannen log.
-Det gör han nog, det var en stor olycka, men han verkar faktist inte ha några värre skador än ett brutet näsben och så, plus en regäl hjärnskakning.
-Okej... Jag tror hans mobil är i bilen, tror du den ännu funkar?
-Skulle inte tro det... Varför undrar du?
-Okej... Nä bara undrade...
Vi kom fram till sjukhuset och jag hoppade ut ur ambulansen. Jag följde efter ambulansmännen in i sjukhuset men fick inte komma in i rummet de förde honom till. Jag suckade och satte mig ner på en stol utanför rummet. Jag tog upp mobilen och ringde till Pattie.
-Hej Lovisa! hon lät glad när hon svarade.
-Hej Pattie... Justin har hamnat ut för en olycka så han är vid sjukhuset och jag är också här, men han överlever nog, han har brutet näsben men inget värre...
-Okej, jag kommer direkt! sa hon och stängde av. Sedan var det bara att vänta. Pattie kom och vi väntade tillsammans. Efter en timme kom en läkare ut. Han log mot oss.
-Ja men han klarade sig ju lindrigt ur olyckan! Några brutna revben och näsbenet är också brutet, och så fick han en regäl hjärnskakning. Men allt kommer läka med tiden. Han kan nog åka hem imorgon igen. Vi vill ha honom här över natten för övervakning.
Jag och Pattie nickade.
-Okej, har han vaknat nu? undrade jag. Läkaren nickade.
-Men han spyr lite just nu, och det kan alltid hända när sånt här har hänt, men gå in till honom ni om ni vill, sa han och log, sedan gick han iväg. Jag och Pattie steg upp och gick in till honom. När vi kom in satt Justin i sängen och gjorde en äcklad grimas. Han log när han såg oss. Jag gick fram till honom och kramade honom försiktigt.
-Men vad roligt att detta hände nu, sa jag och skrattade lite. Han log.
-Mm, det blev ingen promenad.
-Nää, men jag kan ju sitta här också, lika roligt det, bara jag är med dig, sa jag. Pattie skrattade.
-Vad gulliga ni är, nu Justin, hur mår du? sa hon.
-Helt okej... Har ont i näsan och huvudet och bröstet men annars mår jag bra... Mår lite dåligt också, svarade han. Pattie nickade.
-Okej men jag åker hem... Ni vill väl ändå vara ensamma? Klarar du dig Justin? sa hon. Justin nickade.
-Gör det du, jo jag klarar mig, svarade han och log. Pattie kramade om honom och mig och så gick hon. Jag satte mig på sängkanten och log mot Justin.
-Hej, sa jag. Han skrattade.
-Hej älskling! Nu får du berätta hur du kom hit. Jag skrattade och började berätta. Och även fast Justin låg i en sjukhussäng så tänkte jag att det är just så som jag vill ha det...
KOMMENTERA DUKTIGT NU ;)
Kram Madde
Kommentarer
Postat av: Johanna
grymt bra :D
Postat av: Olivia
Gör du gratis headers? För isåfall kan du göra en till mig med justin och ariana grande på för jag skriver en novell om dom..? c:
Postat av: Lintso
tack o lov att han int ha dött!
Trackback
