Forever And Always

Vi satte oss i bilen och pappa började köra till hans hus. Vi pratade allmänt om allt men vi båda visste vad som skulle komma. Ugh, varför gör jag dethär? tänkte jag för mej själv. Sedan tänkte jag på Lovisa och log genast igen. Hon var så gullig mot Jazzy och Jaxon och så verkade hon veta att jag var orolig. Pappa tittade på mej och sa:

-Justin.

Jag tittade upp och vaknade upp ur mina tankar. Vi var framme. Jag steg ut ur bilen och vi gick in i huset. Vi tog av oss jackorna och så gick vi och satte oss i soffan i vardagsrummet.

-Uhm... började pappa. Jag vet att jag inte har varit där för dej före du blev kändis och jag förstår hur du känner det när jag plötsligt dyker upp igen, men enda orsaken till det är för att jag ville visa dej att jag var stolt över dej, att jag är stolt över dej, fortsatte han sedan. Jag suckade.

-A, visst, sa jag ironiskt och himlade med ögonen.

-Ja men jag är stolt över dej! hävdade pappa.

-Du var aldrig stolt över mej så länge jag var liten och inte hade pengar alls. Sen nu när jag har pengar och popularitet då plötsligt kommer du in i mitt liv efter att ha varit ifrån mej i över 15 år! Du stack ifrån mej och mamma och sket fullständigt i att vi blev fattiga! Jag fick sitta i en låda när jag skulle äta! Du vet inte hur det kändes när jag sedan växte upp utan att ha en pappa som stod där brevid mej utan han var nån annanstans med nån annan! Vet du, man skulle tro att ens förälder verkligen bryr sej men sedan kommer du och bevisar att faktist alla föräldrar inte bryr sej! Jag är så otroligt trött på dej! Vet du, du kan dra, du kan sluta vara i mitt liv, du kan helt enkelt flytta, dra, lämna Jazzy och Jaxon så jag får ha dem. Men jag drar nu. Jag orkar inte med dej mer! Och kom snälla, INTE EFTER MEJ! sa jag. Jag steg upp, tog på mej jackan och gick ut. Jag började gå hemåt, vilket skulle ta en stund eftersom att det var typ 10 kilometer hem. Så nu skulle jag gå 10 kilometer. Ah, vad smart jag är, tänkte jag. Jag gick en bit och kom sedan på att "shit, jag är ju kändis. Om nån märker att jag är jag är det snart 100 personer här." Jag la upp min huva på jackan och gick med huvudet nere. Jaha... Kan jag typ ringa åt Lovisa och fråga om hon kommer och hämtar mej? Men äh, hon vet ju inte var jag är... Jag suckade och tittade upp. Jag såg att en butik var framför mej och gick dit. Jag satte mej ner på en bänk utanför, tog fram min telefon och ringde Lovisa.

Jag, Jazzy och Jaxon höll på att leka kurragömma när min telefon ringde. Jag tittade på displayen och det stod "Justin<3" där. Jag svarade.

-Hej, sa jag och log lite. Justin suckade.

-Hej my angel, har du någon aning om var Panoramio är? undrade han.

-Uhm... Nää... Hur så?

-Well, long story short så gick jag iväg från pappas hus när jag blev otroligt trött på honom och nu sitter jag här på en bänk utanför och skulle hamna att gå över 8 kilometer för att komma hem.

-Oj... Men kan du se vad adressen är så tar jag med Jazzy och Jaxon och så kan jag knappa in adressen på navigatorn eller nåt? Jag tar din bil.

-Tack, du är en ängel, ta nåt papper så kan du skriva ner det.

Jag sprang till köket, drog fram en liten paperslapp och en penna.

-Okej, så vad är adressen?

-55 Downie St, Stratford, ON N5A 1W7, Kanada.

Jag skrev ner det.

-Okej, gå in eller nåt för det kanske tar en stund innan jag kommer, okej?

-Okej, jag älskar dej.

-Jag älskar dej med, justin. Hejdå.

Vi la på och jag ropade på Jazzy och Jaxon. De kom fram ur sina gömställen.

-Nu ska vi ut på en rolig biltur, vi ska hämta Bieber, sa jag och log mot dem. De nickade. Vi gick till hallen och jag klädde först på mej, sedan hjälpte jag Jazzy och Jaxon att klä på sej och så tog jag Jaxon i famnen och Jazzy i handen och så gick vi till Justins bil. Jag spände fast Jazzy och Jaxon i baksätet och tittade efter Justins nycklar i framsätet. Men jag hittade inte dem någonstans.

-Jazzy och Jaxon, jag går in och söker efter Justins nycklar, så sitt bara här och vänta på mej, okej? sa jag och de nickade. Jag stängde dörrarna och gick in igen. Jag sökte runt i vårt rum men hittade inte nycklarna. Sedan tittade jag i köket och där låg de på bordet. Jag tog nycklarna och gick ut. Då var det plötsligt folk som stod runt bilen och tittade in. Jag sprang dit, knuffade undan några personer och hoppade in i bilen.

-HALLÅ DU KAN JU INTE SJÄLA JUSTIN BIEBERS BIL! skrek nån av dem. Jag skakade på huvudet åt dem och försökte få dem att flytta. Nu var det paparazzis runt hela bilen och tog bilder. Jag tittae bak på Jazzy och Jaxon och de satt och såg rädda ut. Jag suckade och försökte samla mej. Jag startade bilen och försökte köra ut från uppfarten. Men folk stod i vägen. Jag vevade ner rutan lite och ropade:

-FLYTTA, ELLER SÅ RINGER JAG POLISEN!

Fansen började flytta sej men paparazzis var fortfarande där. Jag blev mer och mer förbannad och vevade ner rutan igen.

-FLYTTA UNDAN FÖR FAN! skrek jag och började backa ut, utan att bry mej om några personer som var bakom. De fattade att de just hade gjort mej arg och förstod att de skulle flytta. Jag backade ut från uppfarten och började köra sakta framåt medan jag ställde in navigatorn. Jag följde navigatorn tills jag såg en butik med en stor skylt. "PANORAMIO" stod det på den. Jag körde in på parkeringen och hoppade ut ur bilen.

-Vänta här, Lovia kommer snart, sa jag till Jazzy och Jaxon och gick in i butiken. Jag hittade Justin som satt på en bänk med huvudet i händerna.

-Justin, kom nu, sa jag åt honom och han tittade upp. Han steg upp och kom fram till mej och vi kysstes.

-Du är en ängel! sa han. Jag log och drog ut honom ur butiken. Vi gick till bilen och jag slängde nycklarna till honom. Han låste upp och jag hoppade in i passagerarsätet. Han öppnade dörren till baksätet och tittade till Jazzy och Jaxon och sedan satte han sej på förarsätet. Han startade bilen och körde mot sin pappas hus för att lämna hem Jazzy och Jaxon. När vi kom fram tittade han på mej och jag förstod att jag skulle föra in Jazzy och Jaxon. Jag steg ut ur bilen, hjälpte dem ut ur bilen och sedan tog jag dem i händerna och ledde dem in i huset.

-Jeremy! Här kommer dina ungar! ropade jag in i huset och han kom till hallen. Han kramade mej och tackade för att jag hade tatt hand om dem och jag log mot honom, sedan gick jag. Justin startade bilen och började köra hemåt. På vägen hem berättade jag vad som hade hänt med paparazzis och fansen och Justin blev helt förbannad, inte på mej utan på dem.

-Att de inte NÅNGÅNG kan lämna mej eller mina kompisar ifred! Eller flickvän för den delen heller! sa han argt. Jag suckade. När vi var framme steg vi ut ur bilen och gick in i huset. Vi bestämde oss att äta nåt så vi kokade spagetti och köttfärssås och så satt vi ner och åt det. När vi var klara diskade vi och så satte vi oss vid tvn och tittade på tv...