Forever And Always

Jag gick ner till vardagsrummet och la på tvn. Men det kom inget bra så jag bestämde mig för att gå upp igen. När jag gick upp fick jag en plötslig smärta i benet och föll ner på trappan. Jag skrek till av smärta när mitt brutna ben landade på en vass kant. Jag började gråta och försökte stiga upp men det gick inte, så till sist gav jag upp och kände att jag blev svagare. Jag försökte stiga upp igen men denna gång gjorde det så ont så jag kunde knappt skrika. Jag blev ännu svagare och fick svårt att hålla upp ögonen. Till sist stängde jag ögonen och somnade.

---

Justins perspektiv:

Direkt när jag kom innanför dörren ångrade jag mig. Varför åkte jag iväg sådär? Och så lämnade jag min telefon där också, fuck, tänkte jag och suckade. Jag blev så förbannad på Amanda för att hon alltid trodde att det var nåt mellan mig och Selena. Men jag borde väl inte åkt iväg sådär bara.
Jag bestämde mig för att åka tillbaka så jag gick ut ur lägenheten och sprang ner till min bil. Sedan började jag köra mot Amandas hus.
När jag kom fram gick jag in i huset och ropade:
-AMANDA! Vi måste prata!
Men jag fick inget svar.

Amandas perspektiv:

Jag vaknade av att jag hörde ett rop på mig. Mitt ben gjorde så ont så jag kunde inte få ur mig ett ljud, så jag började slå i väggen med min hand samtidigt som jag grät som fan. Jag såg hur en suddig Justin kom springande upp för trapporna och han satte sig på huk på trappan nedanför mig. Jag var ännu så sjukt förbannad på honom.
-Amanda, vad har hänt? Varför sitter du här och gråter? frågade han och torkade bort en tår.
-Ring en ambulans för fan! kved jag. Då märkte Justin att jag grät av smärta.
-Oh fan, sa han och sprang ner till köket. Han hittade sin telefon där och ringde ambulansen. När han kom tillbaka pratade han ännu i telefon. Han la ner telefonen och la på högtalaren.
-Jag är här nu, sa han.
-Bra, torka hennes tårar och krama henne och upprepa att hon inte får somna, för det är inte bra, sa en röst i andra ändan. Justin satte sig bredvid mig och pussade bort mina tårar, sedan kramade han mig.
-Amanda, det var så flickan hette va? frågade personen i andran ändan.
-Joo, svarade Justin.
-Bra. Amanda, allt kommer bli bra, du får berätta sen hur allt gick till, är du trött just nu? sa personen. Det tog en stund innan jag fattade att frågan var riktad till mig och jag nickade, men kom sedan på att personen inte kunde höra mig så jag tittade på Justin och han verkade förstå att han skulle svara.
-Hon är trött, sa han.
-Okej, ambulansen kommer snart, var inte orolig, var har du ont? frågade personen.
-I benet, klämde jag fram medan jag fortfarande grät. Vi hörde hur någon öppnade dörren och ambulanspersonal kom inrusande i rummet. De lyfte försiktigt upp mig på en bår och bar in mig i ambulansen. Justin följde med in eftersom att de lät honom komma med. Hela vägen till sjukhuset satt han och höll i min hand och just då kändes allt bra, även fast han blev förbannad. Men han kom ju tillbaka och hjälpte mig.
När vi kom till sjukhuset skörde de in mig i ett rum och Justin stannade utanför. De tog bort mitt gips och de konstaterade direkt att det inte var något värre fel på mitt ben. De la på gipset igen och jag fick åka hem. Justin följde såklart med. Direkt när vi kom innanför dörren kysste Justin mig. Jag fattade inte rikigt varför men jag kysste i alla fall tillbaka. När Justin slutade kyssa mig kramade han mig länge.
-Justin, vad gör du? frågade jag och skrattade lite. Han slutade krama mig och tittade in i mina ögon.
-Amanda, är du ännu arg på mig? frågade han. Jag ryckte på axlarna.
-Jo. Lite, svarade jag.
-Jag är ledsen, jag skulle inte åkt iväg sådär, men när jag säger att det är inget mellan oss, så måste du ju tro på det, sa han.
-Måste jag? Vad händer om det verkligen är nåt? Och att jag dödar dig?! Seriöst?
-Men se, du dödar ju mig nu, du blev så jävla förbannad när du fick veta att hon hade sms:at mig!
-Men vadfan?! Du kan ju säga åt mig att Selena vill träffa mig, och så väljer du själv om du vill träffa henne, herregud, aldrig att jag skulel bestämma det, och vet du varför jag blir förbannad?! För att du är så jävla dum, såklart jag blir förbannad om jag läser att du textar henne, "Jag gillar dig också" eller vadfan du nu sa, herregud, skärpning Justin! Och det var DU som skulle vara här och hjälpa mig! Då är det inte mening att du ska åka iväg och så föll jag ju i trappan också!
-Det är väl inte mitt fel att din papp kör dumt och krockar och allt skit?! Och om du blir förbannad ni igen så vet jag inte vad jag ska göra!Jag vill fan inte vara här om du ska vara förbannad! Herregud! nästan skrek Justin åt mig. Jag var så jävla förbannad nu så jag började gråta. Ilskna tårar rann ner för mina kinder. Efter en stund ändrades de ilskna tårarna till ledsna tårar.
-Justin, FUCK YOU! ropade jag åt honom, gå och dö!
Justin såg helt mållös ut och när han såg att jag grät tittade han sorgset på mig och suckade.
-Amanda... Jag...
-Nej! Du ingenting! Dra! skrek jag. Justin tog ett steg närmare mig och försökte krama mig men jag knuffade undan honom.
-JUSTIN! DRA! skrek jag åt honom men han gjorde inget. Han stod bara där och såg ledsen ut. Jag började gråta ännu mer och grät så mycket så jag fick ta tag i väggen för att inte falla ner på marken. Justin kom fram till mig och kramade om mig hårt. Då började jag gråta ännu mer. Medans jag grät stod Justin bara där och kramade mig, och än en gång viskade han åt mig:
-I love you, no matter what.♥

---

KOMMENTERa :D <3

Kram Madde