Forever And Always

Jag skrattade och sedan sa jag:
-Men jag är inte lika snygg som henne, va?
Justin bara skrattade.
-Tänkte väl det, sa jag då och fnissade lite. Vi fortsatte prata och skoja och plötsligt ringde min telefon. Okänt nummer. Jag tittade konstigt på Justin och han nickade och menade att jag skulle svara.
-Hej? sa jag.
-Åh tack gode Gud, Alice! sa en röst som jag kände igen. Det var Annie...

---

-Skojar du med mig?! sa jag. -ANNIE?!
-Åh tack gode Gud, jag har försökt hitta ditt nummer i mer än en vecka! Tack gode Gud! sa Annie. Jag hörde att Annies röst var lite svagare än vad den brukar, så hon hade väl inte det lättaste halv år bakom sig.
-Men hur? Vad har hänt? frågade jag.
-Lång historia kort, jag är i Atlanta och har ringt på er dörr i typ 15 minuter och ingen svarar, var är du?!
-ÅH HALELUJA! Jag kommer hem, ses där, älskar dig!
Vi stängde av och jag tittade på Justin.
-ANNIE ÄR I ATLANTA!! HON ÄR UTANFÖR MITT HUS!! sa jag glatt och hoppade upp och ner. Jag tog hans hand och drog med honom ner till deras hall. Vi tog på oss skorna och sedan gick vi ut ur huset och hoppade in i Justins bil.
-Så alltså, hur gick det här till? frågade Justin. -För jag vet inget nu.
Jag skrattade och ryckte på axlarna.
-Jag vet inte så mycket heller, typ hon har försökt få tag på mitt nummer i typ en vecka och nu har hon ringt på dörren i 15 minuter, mer än så vet jag inte, berättade jag. Han nickade.
-Men nu undrar jag bara vad som hänt med mina föräldrar... mumlade jag. Justin la en hand på min axel och log ett litet snett leende mot mig. När vi kom fram stannade Justin bilen och jag hoppade ur. På trappan stod min tvillingssyster, min bästis och mitt allt, Annie. Jag sprang fram till henne och kramade om henne hårt.
-Alice, viskade hon. Vi kramades hårt och länge och jag hörde hur hon snyftade. Jag började gråta och vi tittade varandra i ögonen och log mot varandra. Justin hade lämnat i bilen eftersom att han förstod att det här var ett känsligt ögonblick för oss.
-Men varför öppnar ingen dörren? Och var är mamma och pappa? Och vem är den snygga killen i bilen? frågade hon.
-Um... Asså han är Justin, en kompis bara, berättade jag.
-Kompis? frågade hon och höjde ögonbrynet. -Än så länge kanske, men du ska nog se att ni snart e ihop. Hon blinkade och jag skrattade. Vi kramades igen och jag sa:
-Du kan inte ana hur mycket jag har saknat dig! Vad hände?
-Jag har saknat dig med, men vi tar hela långa historien senare, nu får du presentera mig för killen där, sa hon. Jag skrattade och vinkade åt Justin att han skulle komma. Han steg ut ur bilen och kom fram till oss.
-Annie, det här är Justin. Justin, det här är Annie, presenterade jag dem för varandra. De kramade varandra och sa hej.
-Du ser bekant ut men jag kan inte komma ihåg var jag har sett dig... Äh, strunt samma, sa hon och sa sedan till mig:
-Öppna dörren, jag fryser!
Jag skrattade och låste upp dörren, vi alla 3 gick in. Vi tog av oss skorna och jag märkte att Annies skor var väldigt slitna, lika så med hennes kläder.
-Vet du vad jag tycker vi gör? frågade jag.
-Vad? sa Annie.
-Vi fixar nya kläder åt dig, och sedan gör vi nåt kul, sedan tar vi det sorliga, sa jag.
-Visst, sa Annie. Justin tittade på mig och log. Sedan sa han:
-Alice, får jag prata med dig?
-Visst, sa jag och vi gick in i köket.
-Jag måste nog gå, men du måste lova att ringa ifall det händer nåt, lova? sa han.
-Okej, jag lovar, sa jag och log mot honom. Han log tillbaka och sedan kramade han mig.
-Vi rings, sa han och så gick han ut ur huset. Jag gick till Annie som satt i vardagsrummet.
-Kom, vi går upp till mitt rum, sa jag och drog upp henne till mitt rum. När hon kom in i rummet tittade hon på mina väggar.
-Varför har du Justin på dina väggar? Har han typ stått modell för dig och du har fotat? Haha, va kul! Kan inte du göra det med mig nån gång också? frågade hon och såg ivrig ut. Jag visste inte varför men jag började gapskratta. Jag skrattade så mycket så jag föll ner på golvet och vek mig dubbel av skratt.
-OMG! HAHAHAHAHAHAHAHAHA! CAN'T BREATHE! skrattade jag.
-Jag förstår inte vad som är så kul, sa Annie olustigt. Jag satte mig på golvet och försökte sluta skratta.
-Annie, han är världens kändaste popstjärna, det är därför jag har affischer på honom på mina väggar, sa jag. -Kommer du inte ihåg? frågade jag sedan, vi brukade älska honom, berättade jag. Hon tänkte efter en lång stund och tillsist såg hon ut som om hon hade kommit på varför Kalle Anka heter Kalle Anka.
-SKOJAR DU MED MIG?! JUSTIN BIEBER?! OMG!! HUR I HELA VÄRLDEN KÄNNER DU HONOM?! skrek hon och såg riktigt chockad ut.
-Lugna ner dig, sa jag och skrattade. -Han är en normal människa, och jag ska berätta allt, lovade jag. Jag sökte upp en hoodie, en t-shirt och ett par mjukisbyxor åt Annie och hon böt om, sedan gick vi ner till köket och gjorde oss några mackor och medans vi satt och åt tänkte jag att jag måste berätta allt.
-Annie, du frågade ju var våra föräldrar är, och sanningen är att de åkte iväg för 2 månader sen för att leta efter dig, berättade jag. Hon tittade på mig och såg riktigt chockad ut.
-Lämnade de dig här ensam för att leta efter mig?! frågade hon. Jag nickade. Annie fick tårar i ögonen och började gråta.
-Du måste ju hata mig nu! sa hon.
-Varför skulle jag det? frågade jag och kramde henne.
-För att du tror väl att de älskar mig mer än de älskar dig, sa hon. Jag tittade på henne och insåg att hon hade rätt. Jag trodde att de älskade henne mer men jag skulle aldrig ens komma på tanken att hata henne, hon var bara för underbar...

---

TIDSINSTÄLLT INLÄGG :D
KOMMENTERA VAD NI TYCKER OM NOVELLEN HITTILLS :D <3

Kram Madde