Like A Dream, Kapitel 4
-Asså, du behöver inte svara, men det verkar liksom som om du typ tänker varje gång före du ska ut på en intervju, "Då ska man igen sätta på ett leende", jag vet inte om jag har fel eller... Jag ryckte på axlarna. Han verkade tänka igenom vad jag just hade sagt och sedan nickade han lite.
-Hm... Kanske är det såå... Men jag vill liksom inte erkänna det för mig själv, sa han och ryckte på axlarna.
-Det behöver du inte heller, dina fans tar hand om det, sa jag och sedan skrattade vi. Vi fortsatte prata hela kvällen och blev riktigt bra kompisar...
Efter en stund gick vi och satte oss i vardagsrummet och Justin tittade på några foton som stod på bokhyllan. Han tittade på det en lång stund och sedan sa han:
-Får jag fråga en sak?
-Jo, visst, fråga på, svarade jag.
-Um... Vem är tjejen bredvid dig på kortet? frågade han. Jag kände hur en pil stacks i mitt hjärta, det var min tvillingssyster, Annie. Vi liknade inte varandra så mycket så folk trodde oftast att jag var typ hennes storasyster eller nåt. I alla fall. Hon försvann en dag för 1 år sen. Jag älskade henne så jävligt mycket och jag dog nästan när hon försvann. Vi var bästisar och hon var den som alltid fick mig på bättre humör. Alltid. Always. Sedan när hon försvann så... Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken men försökte pressa dem tillbaka.
-Hon... är min tvillingssyster... mumlade jag och då kände jag hur tårarna började rinna nerför mina kinder. Justin la tillbaka bilden och kom och satte sig hos mig med armen runt mig.
-Vill du berätta? Det kanske blir lite bättre av att berätta för nån för du borde inte gå och bära på det själv, sa Justin försiktigt efter en stund. Jag suckade och tog några djupa andetag, sedan började jag berätta.
-Hon hette Annie och är min tvillingsyster, hon var min bästis och vi gjorde allt tillsammans. Men så en dag så skulle hon ut o gå med hunden men kom aldrig tillbaka... Poliserna sökte efter henne i ett halv år, det gjorde också mamma, pappa och jag men sedan gav poliserna upp för de trodde att hon var död. Men så för 2 månader bestämde sig mamma och pappa för att åka och försöka hitta henne eftersom att poliserna hade några ledtrådar påa tt hon hade blivit kidnappad och förd till lyp New York. Så de satte sig i bilen mitt i natten för att inte väcka mig men de lämnade en lapp kvar med deras telefonnummer och de skrev på lappen att de åkte ut för att leta efter Annie... Men jag har inte hört nåt från dem efter det, och de svarar inte i telefon, inte fast jag ringer 500 gånger per dag. Det var vad jag gjorde först. Och det gör så ont att tänka att de älskade Annie mycket mer än mig, eftersom att de lämnade mig för att kunna hitta Annie... berättade jag och brast i gråt. Justin kramade mig men sa inget. Han satt med armen om mig och lät mig gråta hur länge som helst. Han bara satt där tyst och sa inget, och det var länge sen någon brydde sig om mig så som han gjorde. Jag hade inte gråtit ut över allt i livet utan försökt pressa tillbaka tårarna men då at that very moment hade jag fått för mycket. Jag grät och grät i flera timmar utan att sluta. När det verkade som om jag inte kunde gråta mer tittade jag upp på Justin och sa:
-Du borde nog åka hem... Och inte vara här hos någon som lägger alla sina problem på dig och skit.
-Men jag åker inte härifrån före du mår bra, sa han bestämt.
-Tack, det är snällt av dig, men då får du nog stanna här länge, du känner inte ens mig, så varför bryr du dig om mig?
-För att du har berättat så mycket för mig och det var jag som hittade dig i parken så nu bryr jag mig om dig och du är ett av mina fans men du flippar inte ur när jag pratar med dig, och det uppskattar jag, du har nästan inte ens pratat om att jag är känd, och det är något speciellt. DÄRFÖR bryr jag mig om dig.
Jag bar log och sa inget, sedan torkade jag ögonen och sa till Justin att jag skulle gå och tvätta ansiktet och så gick jag upp till mitt badrum. Jag tvättade ansiktet en lång stund och sedan gick jag ner igen. Jag hörde att Justin pratade i telefon och saktade ner stegen för att kunna smyga fram.
-Jo Selena, jag vet... Jo, jag kommer, snart. Mm... Jo men... Nää... Men låt mig säga nåt! Tack. Åk du bara hem, jag hinner inte till flygplatsen, vi ses i L.A om en månad, hejdå.
Jag gick fram till Justin och sa:
-Du borde nog åka ifall Selena åker hem nu och ni inte träffas på 1 månad, sa jag försiktigt. Ni är väl ändå ihop?
Justin suckade.
-Bara vänner, sa han och ryckte på axlarna. -Vi gjorde slut för några dagar sen... mumlade han sedan lite tystare. Jag tittade på Justin med en medlidsam blick men han tittade ner i golvet.
-Vem? frågade jag.
-Va? Vi?
-Men alltså vem sa "Jag gör slut"?
-Um... Jag...
-Varför?
-Alltså det är ju inte riktigt din sak...
-Nä, men mitt privatliv är inte riktigt heller din sak, men jag berättade ändå när du frågade. Jag ryckte på axlarna.
-Hm... Men asså... Det är inget viktigt...
-Låt mig gissa då?
-Okej...
-Hon tyckte aldrig om dig. Jag sa det rätt ut, det som jag ALLTID hade tänkt om deras förhållande. Att Justin typ älskade Selena medan Selena bara gjorde det för att bli mer känd. Justin tittade upp på mig och såg förvånad ut.
-Hur...? sa han. Jag ryckte på axlarna.
-Beliebers förstår mer än dig ibland, svarade jag bara. Justins telefon ringde igen och han svarade.
-Hej... Jo... Mm, jär är här... Jo vänta, sa han sedan vände han sig mot mig. -Vad är din adress?
Jag rabblade upp min adress och han sa det och sedan stängde han av.
-Kenny kommer och hämtar mig, jag har en intervju imorgon på morgonen så jag måste upp tidigt, sa han och gjorde en grimas.
-Du behöver i alla fall inte gå till skolan, sa jag, och jag tänker inte gå till skolan imorgon, just so you know, sa jag sedan. Vi satt och pratade en stund men sedan hörde vi att en bil tutade där utanför. Vi steg upp och gick till hallen. Medan Justin tog på sig skor och jacka la jag till mitt nummer i hans telefon, ifall han nångång hade trögt och ville hänga. Han sa tack och sedan kramades vi och så sa vi hejdå och så gick han iväg och då var jag ensam igen...
LEDSEN ATT NI FICK VÄNTA SÅ LÄNGE PÅ DETTA KAPITEL, JAG SUGER PÅ ATT UPPDATERA, JAG VET!
KOMMENTERA I ALLA FALL VAD NI TYCKER OM NOVELLEN HITTILLS :D
Kram Madde
-Hm... Kanske är det såå... Men jag vill liksom inte erkänna det för mig själv, sa han och ryckte på axlarna.
-Det behöver du inte heller, dina fans tar hand om det, sa jag och sedan skrattade vi. Vi fortsatte prata hela kvällen och blev riktigt bra kompisar...
Efter en stund gick vi och satte oss i vardagsrummet och Justin tittade på några foton som stod på bokhyllan. Han tittade på det en lång stund och sedan sa han:
-Får jag fråga en sak?
-Jo, visst, fråga på, svarade jag.
-Um... Vem är tjejen bredvid dig på kortet? frågade han. Jag kände hur en pil stacks i mitt hjärta, det var min tvillingssyster, Annie. Vi liknade inte varandra så mycket så folk trodde oftast att jag var typ hennes storasyster eller nåt. I alla fall. Hon försvann en dag för 1 år sen. Jag älskade henne så jävligt mycket och jag dog nästan när hon försvann. Vi var bästisar och hon var den som alltid fick mig på bättre humör. Alltid. Always. Sedan när hon försvann så... Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken men försökte pressa dem tillbaka.
-Hon... är min tvillingssyster... mumlade jag och då kände jag hur tårarna började rinna nerför mina kinder. Justin la tillbaka bilden och kom och satte sig hos mig med armen runt mig.
-Vill du berätta? Det kanske blir lite bättre av att berätta för nån för du borde inte gå och bära på det själv, sa Justin försiktigt efter en stund. Jag suckade och tog några djupa andetag, sedan började jag berätta.
-Hon hette Annie och är min tvillingsyster, hon var min bästis och vi gjorde allt tillsammans. Men så en dag så skulle hon ut o gå med hunden men kom aldrig tillbaka... Poliserna sökte efter henne i ett halv år, det gjorde också mamma, pappa och jag men sedan gav poliserna upp för de trodde att hon var död. Men så för 2 månader bestämde sig mamma och pappa för att åka och försöka hitta henne eftersom att poliserna hade några ledtrådar påa tt hon hade blivit kidnappad och förd till lyp New York. Så de satte sig i bilen mitt i natten för att inte väcka mig men de lämnade en lapp kvar med deras telefonnummer och de skrev på lappen att de åkte ut för att leta efter Annie... Men jag har inte hört nåt från dem efter det, och de svarar inte i telefon, inte fast jag ringer 500 gånger per dag. Det var vad jag gjorde först. Och det gör så ont att tänka att de älskade Annie mycket mer än mig, eftersom att de lämnade mig för att kunna hitta Annie... berättade jag och brast i gråt. Justin kramade mig men sa inget. Han satt med armen om mig och lät mig gråta hur länge som helst. Han bara satt där tyst och sa inget, och det var länge sen någon brydde sig om mig så som han gjorde. Jag hade inte gråtit ut över allt i livet utan försökt pressa tillbaka tårarna men då at that very moment hade jag fått för mycket. Jag grät och grät i flera timmar utan att sluta. När det verkade som om jag inte kunde gråta mer tittade jag upp på Justin och sa:
-Du borde nog åka hem... Och inte vara här hos någon som lägger alla sina problem på dig och skit.
-Men jag åker inte härifrån före du mår bra, sa han bestämt.
-Tack, det är snällt av dig, men då får du nog stanna här länge, du känner inte ens mig, så varför bryr du dig om mig?
-För att du har berättat så mycket för mig och det var jag som hittade dig i parken så nu bryr jag mig om dig och du är ett av mina fans men du flippar inte ur när jag pratar med dig, och det uppskattar jag, du har nästan inte ens pratat om att jag är känd, och det är något speciellt. DÄRFÖR bryr jag mig om dig.
Jag bar log och sa inget, sedan torkade jag ögonen och sa till Justin att jag skulle gå och tvätta ansiktet och så gick jag upp till mitt badrum. Jag tvättade ansiktet en lång stund och sedan gick jag ner igen. Jag hörde att Justin pratade i telefon och saktade ner stegen för att kunna smyga fram.
-Jo Selena, jag vet... Jo, jag kommer, snart. Mm... Jo men... Nää... Men låt mig säga nåt! Tack. Åk du bara hem, jag hinner inte till flygplatsen, vi ses i L.A om en månad, hejdå.
Jag gick fram till Justin och sa:
-Du borde nog åka ifall Selena åker hem nu och ni inte träffas på 1 månad, sa jag försiktigt. Ni är väl ändå ihop?
Justin suckade.
-Bara vänner, sa han och ryckte på axlarna. -Vi gjorde slut för några dagar sen... mumlade han sedan lite tystare. Jag tittade på Justin med en medlidsam blick men han tittade ner i golvet.
-Vem? frågade jag.
-Va? Vi?
-Men alltså vem sa "Jag gör slut"?
-Um... Jag...
-Varför?
-Alltså det är ju inte riktigt din sak...
-Nä, men mitt privatliv är inte riktigt heller din sak, men jag berättade ändå när du frågade. Jag ryckte på axlarna.
-Hm... Men asså... Det är inget viktigt...
-Låt mig gissa då?
-Okej...
-Hon tyckte aldrig om dig. Jag sa det rätt ut, det som jag ALLTID hade tänkt om deras förhållande. Att Justin typ älskade Selena medan Selena bara gjorde det för att bli mer känd. Justin tittade upp på mig och såg förvånad ut.
-Hur...? sa han. Jag ryckte på axlarna.
-Beliebers förstår mer än dig ibland, svarade jag bara. Justins telefon ringde igen och han svarade.
-Hej... Jo... Mm, jär är här... Jo vänta, sa han sedan vände han sig mot mig. -Vad är din adress?
Jag rabblade upp min adress och han sa det och sedan stängde han av.
-Kenny kommer och hämtar mig, jag har en intervju imorgon på morgonen så jag måste upp tidigt, sa han och gjorde en grimas.
-Du behöver i alla fall inte gå till skolan, sa jag, och jag tänker inte gå till skolan imorgon, just so you know, sa jag sedan. Vi satt och pratade en stund men sedan hörde vi att en bil tutade där utanför. Vi steg upp och gick till hallen. Medan Justin tog på sig skor och jacka la jag till mitt nummer i hans telefon, ifall han nångång hade trögt och ville hänga. Han sa tack och sedan kramades vi och så sa vi hejdå och så gick han iväg och då var jag ensam igen...
LEDSEN ATT NI FICK VÄNTA SÅ LÄNGE PÅ DETTA KAPITEL, JAG SUGER PÅ ATT UPPDATERA, JAG VET!
KOMMENTERA I ALLA FALL VAD NI TYCKER OM NOVELLEN HITTILLS :D
Kram Madde
Kommentarer
Postat av: Johanna
mer mer :D
Postat av: Lintso
Jättebra!!! :D meeeer snälla o tack fö att när du skriver skänker du lycka iaf till mej <3 :)
Postat av: sofia
super bra! :D
men du skulle kanske börja ta tag i att fixa din design? ;)
Postat av: Annie
Wohoo, älskar mig själv!! ser stolt ut
Postat av: Bella
fixa en header! och försök iaf att skirva oftare, du förlorar besökare om du skriver så sällan! Besök gärna min blogg :) puss
Postat av: Anonym
riktigt bra MEN det hjälper inte att säga förlåt för uppdateringen utan ta tag i den så blir din blogg bättre!
Trackback
