Forever And Always

-Mamma, mamma, mamma! Jag sprang ner för trapporna som en liten treåring och skrek. Haha, men galen som jag är så funkar det väl. Men jag är 15 år så ganska konstigt att springa runt som en treåring.
-Vad är det nu om Juustin? frågade mamma.
-Det är JUSTIN! sa jag. Men i alla fall, han kommer ha en konsert här i Atlanta igen!! Jag måste få gå!!
-Sweetie... började mamma.
-Jag fick inte gå förra gången så kom igen! avbröt jag henne.
-Okej, okej, okej, jag ger mej, spring upp och boka biljetter, sa mamma.
-Tack, tack, tack, TACK! skrek jag och kramade mamma. Jag sprang upp till rummet och bokade biljetter. Första raden! Jag är bara så lycklig! Undrar om jag får träffa honom...
-Vad bokade du för biljetter? Mamma kom in och avbröt mina tankar.
-Öööh, första raden... sa jag.
-okej, hur mycket kostade det? frågade hon.
-Ööh, sa jag. Mamma tog datorn och kollade.
-Men herregud, inte har vi råd med det där, älskling! sa mamma.
-Men snäääääääälla!!?? jag vill, sa jag som en treåring, igen.
-alltså, älskling, det kostar $200, det är dyrt, och du vet att vi inte har råd med det, sa mamma.
Jo jag vet, ända sedan pappa lämnade oss har vi varit jätte fattiga. Vi bor i ett inte så stort hus. Mamma får jobba 24/7... Eller nästan i alla fall. Och jag får jobba själv lite också, som tvätta kläder, gå och handla, diska, och sånt som hör till i familjen. Jag lärde mej att ta hand om mej själv när jag var bara 7 år, det var då som pappa lämnade oss. Nu är jag då 15 år och det har gått 8 år utan kontakt med pappa. Han kan kanske vara död vid det här laget... Nä han är INTE död, det vet jag, men jag bryr mej inte, jag hatar faktist honom. Jag har ljust brunt hår, lite vågigt och alldeles underbart bruna ögon, om jag får säga det själv. Och alla andra säger också det. Jag är väl kanske inte så populär bland killarna, men det gör inget, mitt hjärta tillhör faktist Justin... åh, men han vet ju inte ens att jag existerar.
-Mamma, snälla!!! Du vet hur mycket jag tycker om honom! Jag fick inte gå sist heller!! Bara för att min jävla pappa lämnade oss får jag inte gå, jag hatar honom!! skrek jag. Mamma ryggade tillbaka, nästan som om hon blev rädd.
-Men älskling, ta inte upp honom, jag kan inte göra något åt det att han lämnade oss, sa mamma. Jag är lessen, Lovisa, men om du ska gå får du samla ihop pengarna själv.
-Faaaan! skrek jag. Okej, jag gör det, men hur har du tänkt??
-Inte vet jag, sa mamma.
-Jag vet! sa jag. Jag kan sjunga på gatorna som Justin gjorde när han var liten!
-njaa... Jag vet inte omdet är en så bra idé, sa mamma.
-Hur ska jag annars få pengar? frågade jag.
-Okej, du får göra det, sa mamma.
-Bra, jag går direkt och hämtar gitarren och sen går jag, sa jag.
-Okej gumman, sköt om dej, sa mamma och gick iväg.
Jag tog min gitarr och funderade en stund på vilka sånger jag skulle sjunga. Jag kom fram till att jag kan sjunga 'White horse', 'Mine' och 'Forever and always'. Jag är ett stort fan av Taylor Swift också, men du vet, Bieber fever. Jag sprang ner med gitarren och tog på mej skorna och en jacka.
-Hejdå, jag går nu! ropade jag till mamma.
-Okej, Lovisa, var försiktig, sa mamma. Jag kommer inte vara hemma när du kommer hem.
-Okej, hejdå, sa jag och gick.
Jag gick till ett stort köpsänter där jag vet att det alltid är mycket folk. Jag satt ner på en bänk och började spela 'White horse'. Folk kollade på mej lite förundrande, sen började jag sjunga och nu tittade folk på mej som om jag var Taylor Swift eller nått. Folk kom närmare och slängde pengar till mej.
Snart började jag bli trött men jag tänkte att jag skulle sjunga en till sång, så jag började spela 'Mine'. Folk samlades runt mej och somliga började filma, somliga tog kort. Jag såg en kille med lila hatt komma gående, han hade huvan på sin jacka uppe så jag såg inte hans ansikte, men jag tyckte att han såg bekant ut. Han hade en gubbe, kille, vad jag nu ska kalla honom, med sej. Han gubben såg lite ut som Kenny, men näää, varför skulle det vara Kenny...? Jag fortsatte sjunga och spela, då såg jag att killen vände sig om och började gå mot mitt håll. Han hade huvudet ner så jag såg inte vem det var. När han och gubben som såg ut som Kenny kom fram till mej såg jag att det var Kenny. Jag tittade på killen bredvid honom och såg att han lyfte upp huvudet och tog bort huvan, då såg jag vem det var...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni? Komentera! Jag behöver lite idéer på namn, så om ni vill vara med i historien eller kommer på något namn, tell me! :) Hoppas ni tkr om den :)
PS. Jag är från Finland, så vissa ord blir kanske på 'finlandssvenska'. Men KOMENTERA!<3