Forever And Always

Jag satt uppe länge och tänkte, sedan bestämde jag mig för att ringa Kenny och berätta allt, han kan ju kanske hjälpa mig. Så jag ringde Kenny och vi bestämde att han skulle ta första bästa flyg till Bahamas. Sedan gick jag och sova...

Lovisas perspektiv:

När jag vaknade på morgonen så var Justin redan uppe. Jag steg upp och gick till vardagsrummet. Där satt Justin och Kenny och pratade.
-Kenny, va fan gör du här? frågade jag.
-Kom hit, sa Justin så jag gick och satte mig brevid Justin. Jag såg att Justin verkligen var lessen.
-Okej, vad fan har hänt?! frågade jag.
-Jo, nu är det så att Justin fick ett skumt telefonsamtal igår på kvällen, det var nån som sa att de har Pattie och om de inte får dig så kommer dom aldrig att släppa Pattie, så Justin ringde till mig och jag flög hit, och nu på morgonen fick han igen ett skumt telefonsamtal, och då let de Pattie prata lite, berättade Kenny. Jag kollade på Kenny med stora ögon och öppen mun.
-OH MY FUCKING GOD!!!!!! sa jag.
-Men om de får dig kommer dom aldrig låta dig gå... sa Justin och suckade. När jag hörde det brast jag i gråt. Jag grät och grät och grät. Jag måste göra dethär, Pattie betyder så mycket för Justin, jag menar hon är ju hans mamma, tänkte jag och grät mer.
-Men här har du, sa Kenny och gav mig ett hårspänne. Jag kollade på det och så sa jag:
-Vad bryr jag mig om ett jävla hårspänne?!
-Men ta't lugnt, det är en sändare, du lägger den i håret så kan vi följa dig var du är, och så kan vi få tillbaka dig, sa Kenny. Jag kollade på dem och så nickade jag.
-Okej... Bara för att få tillbaka Pattie, när kommer vi få tillbaka Pattie då, och så tar dem mig? sa jag och suckade.
-Klockan 2 idag, sa Kenny. Lägg nu spännet i håret där det inte syns så bra.
Jag la sännet i håret och så suckade jag än en gång. Tänk om allt går åt skogen?
-Tack så jäkla mycket, sa Justin och kramade mig. Och jag lovar att du inte behöver vara hos dem nåt länge. Vi kommer meddela poliserna så fort vi kan.
-Okej... Jag steg upp och gick och böt om till ett par jeans och en hoodie. sedan tog jag bort hårspännet och borstade håret och så la jag tillbaka spännet och checkade att det satt fast där. Sedan gick jag till vardagsrummet. Jag kollade på klockan och såg att den var halv 2. *suck*. Justin kom fram till mig och kramade mig. Sedan kysste han mig.
-Vi kommer meddela poliserna direkt, ok? sa han. Jag nickade. Jag var van att bli våldtagen och allt sånt, så dethär var väl inte värre... Men nu måste jag lämna Justin... FUCK!
-Mm... svarade jag och suckade igen. Vad kommer hända?
-Vi vet inte... Älskling, jag är lessen, svarade Justin.
-Uhm... Vi måste åka nu... Lessen Lovisa att du måste göra dethär, jag är jättelessen, sa Kenny. Jag suckade och tänkte på mamma... När kommer jag få se henne igen... Jag borde kanske säga hejdå åt henne... Då gick det upp ett ljus för mig.
-MAMMA!! skrek jag och sprang till hennes hotellrum. Jag knyckte i handtaget men dörren var låst. Jag knackade på men ingen öppnade. Jag sprang till Justin och Kenny.
-MAMMA!! Hon öppnar inte dörren! Var är hon?! skrek jag förtvivlat. Kenny och Justin sprang till dörren och ryckte i dörrhandtaget. Sedan åkte Kenny ner till lobbyn och skulle skaffa fram nyckeln. Jag kollade ner i marken och kände att tårarna började rinna längs mina kinder. Mamma... Min mamma... Vad har hänt? tänkte jag förtvivlat. Justin kom och kramade om mig, men han hade inget att säga. Han kände nog någon skuld för att jag grät. Han tyckte väl att han utsatte mig för fara nu bara för att få tillbaka Pattie. Kenny kom till oss och öppna dörren. Jag sprang in där och såg mamma ligga på golvet. Hon var helt vit i ansiktet. När jag såg henne föll jag ner på knäna och brast i gråt. Herregud... Kenny ringde ambulans som kom och hämtade henne och åkte till sjukhuset.
Hur kunde livet bli såhär mittiallt? Jag hade ju det så bra, Justin och jag hade det så jävla bra, och så händer dethär! FUCK! tänkte jag. Kenny lyfte upp mig och bar mig ner till en bil. Han satte sig i framsätet och Justin satte sig brevid mig och kramade mig. Jag grät och grät. När kommer jag få se Justin igen? Jag kysste honom och så sa jag:
-När får jag se dig igen?
-Så fort vi har meddelat poliserna, var inte rädd, sa Justin och kysste mig mjukt på läpparna.
-Jag är rädd, och det kan jag inte hjälpa, sa jag och suckade, igen. Justin kramade mig och kysste min panna. Vi satt helt tysta i bilen och så kom vi fram. Justin steg ut och tog min hand. Jag, Justin och Kenny gick till parken där vi skulle träffas. Där stod en stor skåpbil. När vi kom dit kom det ut tre gubbar ur bilen. En av dem såg ut att vara ungefär 18 år men dom andra var nog över 40 år. Dom två männen höll Pattie och man såg verkligen att Pattie var rädd. Killen som såg ut att vara 18 år kom fram till oss och tog tag i mig, sedan släppte dom två männen Pattie. Pattie gick fram till Justin och kramade honom hårt. Jag kollade på Justin och började gråta. Killen ledde mig till skåpbilen. Han drog in mig i baksätet och dom två andra männen satte sig i framsätet och började köra iväg.
-Justin... viskade jag sakta och började gråta. Killen som satt brevid mig viskade:
-Lessen för dethär, jag är jättelessen att du måste lämna Justin. Jag heter Cristian.
-Ajja... svarade jag. Som om du är lessen, varför gör du dethär?
-Jag har inget val, dom där framme dödar mig annars... svarade han.
-Så du har aldrig nåt val? Oj, det kan vara svårt, lessen boy, svarade jag. *Suck*. Jag kollade ut genom fönstret. Efter en stund stannade bilen utanför nåt hus. Killen tog tag i mig och drog ut mig. Sedan ledde han in mig i huset och sa:
-Lessen, girl, men jag måste vara hårdhänt, och lessen för det som kommer hända nu.
Jag kollade på honom som ett frågetecken och sedan vände jag mig om. Där stod en av männen med en pistol. Han skrattade lite och så sköt han. Jag kände hur jag blev allt svagare och föll ner till golvet...

OMG!! SHIT! What's going to happen?! KOMENTERA!!!

Kram Madde