Forever And Always

-Han ser lessen ut, sa Olivia.
-Vad han inte vet är att jag kommer om 2 veckor, sa jag och vi vinkade åt Justin och hans crew och sedan gick vi iväg. Vi åkte hem till mig och snackade lite. Sedan åkte Olivia hem och så var jag ensam hemma igen. Mamma hade nu börjat jobba varje dag på kvällen så det var ofta hon kom hem på morgonen. Jag la mig ner i sängen och somnade...

---

Nästa morgon vaknade jag av att ringklockan ringde. Jag suckade och steg upp. Jag klädde på mig en svart tröja och mina favorit jeans. Sedan borstade jag håret och la på lite mascara. Efter det gick jag ner till köket och åt frukost. Sedan gick jag upp till mitt badrum och borstade tänderna. Sedan tog jag min väska och gick ner till min bil. Jag och Olivia hade bestämt att jag skulle komma via henne och så skulle hon åka med mig till skolan. Så jag åkte först till henne. Hon stod där ute och väntade på mig och när hon hoppade in i bilen kramade hon mig och sa:
-Hej biatch. Klar för att få 500 frågor om dig och Justin?
-Hej bitch, sa jag och skrattade, njäe... Men jag blir väl van med det, fortsatte jag och började köra mot skolan. När vi kom till skolan kom väldigt många fram till oss och frågade frågor om mig och Justin och det började bli riktigt irriterande. Folk låtsades att vi var bästisar och sånt och tillsist stod jag inte ut längre.
-Varför bryr ni er så mycket?! Ni har ALDRIG brytt er om mig före! Varför låtsas ni att ni är mina bästisar när ni ALDRIG har varit nära mig förr?! frågade jag tillsist och lät riktigt arg. Dom som höll på att fjäska slutade och gick iväg så jag och Olivia kunde gå till våra skåp. Vi tog våra böcker och gick till klassen. När vi kom in i klassen kom Melissa och hennes kompisar fram till oss. Jag suckade och tittade på Melissa med en sur blick.
-Hej Amanda och Olivia! sa Melissa och kramade oss.
-Bitch, jag vill INTE vara din kompis, fatta! sa jag och knuffade undan henne och sedan gick jag och Olivia och satte oss. Timmarna före maten gick snabbt och när jag och Olivia var påväg till lunchen ringde min telefon. Det var Justin.
-Hej älskling! svarade jag.
-Hej baby, hur mår du? frågade Justin.
-Jag har det bra, du då? svarade jag.
-Är lite trött bara, saknar dig, när träffas vi igen?
-Aww, vet inte, men snart hoppas jag, men du, vi har lunch nu i skolan så jag måste gå och äta före maten tar slut, ringer dig när jag kommer hem, sa jag. Då kom Melissa och hennes kompisar om oss, Melissa tittade surt på mig.
-Okej, hejdå älskling, ses snart hoppas jag, sa Justin.
-Hejdå Justin, sa jag lite högre för att Melissa skulle höra och det gjorde hon och hon tittade surt på mig. Jag la på och så gick jag och Olivia in i matsalen och tog åt oss mat och satte oss och började äta. Folk kom hela tiden till vårt lunchbord och frågade massa saker och vissa personer stod också och tittade på när vi åt. Till sist fick jag nog och steg upp på bordet och ropade:
-YO! KAN JAG FÅ ER UPPMÄRKSAMHET?!
Alla tittade på mig och vissa trodde väl att det är nu som jag skulle berätta allt om mig och Justin.
-JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT NI HÄNGER RUNT MIG OCH FRÅGAR MILJONER FRÅGOR HELA TIDEN! OM NI VILL VETA NÅT SÅ FRÅGA AV JUSTIN! OCH JAG TÄNKER INTE BLI KOMPISAR MED ER NU! JAG HAR ÄKTA VÄNNER SOM INTE BRYR SIG OM ATT JAG DEJTAR JUSTIN! OCH DOM NÖJER JAG MIG MED! NI KOMMER INTE FÅ TRÄFFA JUSTIN BARA FÖR ATT NI ÄR SNÄLLA MOT MIG SÅ GE UPP! TACK! ropade jag och så satte jag mig ner igen. Olivia klappade i händerna och jag skrattade. Vi åt upp vår mat och så förde vi bort våra brickor och så gick vi ut ur matsalen. Jag kände allas blickar i min rygg när vi gick ut och skakade på huvudet.
-Asså fan... Jag kommer dö av dethär... suckade jag. Olivia klappade mig på axeln.
-Men du var ju bra på att få dem att sluta fråga saker, sa Olivia.
-Mm... Men det är bara för tillfället, sa jag. Olivia kramade mig.
-Du är bäst, så du klarar av det, sa hon och skrattade.

Skoldagen gick fort och när skolan var slut körde jag hem Olivia och sedan åkte jag hem till mig. När jag kom hem var klockan 16.47. Jag ropade "hej!" för att se om mamma var hem. Jag fick ett sluddrigt "hej" tillbaka och fick en liten chock. Jag gick till vardagsrummet och där satt mamma med massa alkohol runt sig. Oh fan... tänkte jag. Jag ställde mig framför mamma och frågade:
-Mamma? Har du druckit?
-Nej, vad får dig att tro det? sa mamma sluddrigt och slog med handen i luften. Jag tittade på henne och sa:
-Du har visst druckit!
-NÄHÄ! Det har jag inte, fan vad jag hatar dig! sa mamma sluddrigt. Jag tittade chockat på henne och sprang upp till mitt rum. Sär låste jag in mig och satte mig på sängen. Jag tog min telefon och ringde til pappa. Han svarade glatt:
-Hej!
-Tack så jäkla mycket! Mamma har blivit deprimerad och börjat dricka! sa jag surt.
-Va? sa pappa chockat.
-Jepp... Hon är full just nu och sa att hon hatar mig... Fattar du att det är ditt fel? frågade jag helt lugnt men ändå surt.
-Men älskling, förlåt, jag kan inte rå för att det blev såhär, om jag skulle kunna göra nåt så skulle jag, men jag kan inte, sa pappa.
-Whatever, sa jag och la på. Sedan la jag mig på sängen och låg där en lång stund och bara tänkte. Plötsligt märkte jag att jag grät för jag fick nästan ingen luft. Jag satte mig upp och ringde Justin, han svarade direkt.
-Hej sweetheart, svarade han.
-Hej... Justin... Mamma är full... Hon har börjat dricka och nu är hon full och hon sa att hon hatar mig... viskade jag och började gråta mer.
-Men älskling... Hon älskar ju dig... Jag är såå lessen... önskar jag kunde vara där nu, sa Justin och lät lessen.
-Vad ska jag göra? Hon sa att hon hatar mig och det är bara fulla och barn som pratar sanning, sa jag.
-Jag vet inte vad du ska göra, men jag är säker att hon älskar dig, du är ju hennes ända dotter, sa Justin.
-Ända dotter... Inte riktigt... suckade jag.
-Vad menar du? frågade Justin och jag kom på att jag hade sagt det högt.
-Justin...

---

Som jag lovade så skulle ni få ett till kapitel idag :) Hoppas ni gillar det! KOMMENTERA! :)

Kram Madde