Forever And Always

"If you have to choose, I hope you choose the one that means the most to you" sjunger han ju i sången. Det fick mig att tänka. Att välja det som betyder mest för mig. Hade jag inget val när jag lämnade Justin. Kunde jag inte välja att förlåta och gå vidare? Jo, det kunde jag. Jag skulle kunna förlåta honom och gå vidare, eller så kan jag stanna på samma ställe och vara sur på honom för resten av livet. Jag låg i min säng och tänkte en lång stund. Till sist somnade jag med Justin i tankarna...

---

Jag balanserade på en lina högt uppe. Tusentals människor tittade på mig. Jag var livrädd att jag skulle falla. Jag fortsatte balansera på linan och försökte att inte titta ner. när jag var nästan framme vid andra sidan föll jag.

-Amanda, vakna, du kommer försent till skolan annars! hörde jag Hayleys röst.

Jag öppnade jag ögonen och tittade på klockan. 08:45.
-Shit!
Hayley gick ut ur rummet och stängde dörren. Jag satte mig fort upp och satte på mig en tunika och ett par leggings. Sedan borstade jag håret och drog på lite mascara och läppglans. Jag sprang ner till hallen med väskan på ryggen och telefonen i handen. Jag drog på mig mina skor och så tog jag bilnycklarna och rusade ut till min bil. Jag startade bilen och började köra till skolan. När jag kom till skolan tittade alla lite konstigt på mig eftersom att jag var ny. Jag gick till rektorns rum och knackade på, sedan steg jag in.
-Hej, jag är de nya tjejen, Amanda Knight, sa jag och skakade hand med rektorn. Han gav mig ett chema och så en nyckel till mitt skåp. 143 hade jag som nummer på skåpet. "I love you" tänkte jag direkt. Jag gick till första klassen och knackade på dörren. Någon ropade "Kom in" och jag steg in i klassen. Alla tittade på mig.
-Hej, jag är den nya tjejen, sa jag till läraren. Hon tittade på mig.
-Oh, välkommen. Du kan berätta lite om dig själv till klassen, sa hon. Jag nickade.
-Så jag kommer från Nashville, jag flyttade hit med min pappa och hans nya fru. Jag heter Amanda Knight, berättade jag.
-Hej! Du liknar Justin Biebers ex-flickvän! Hon heter ju också Amanda! sa en tjej och tittade på mig. Jag fejklog mot henne och så sa jag:
-Mm... Jag får höra det ganska så ofta.
-Och hon flyttade ju hit! Och tweetade att hon skulle gå på denna skola! fortsatte tjejen. Jag suckade. Great, nu förstår väl alla.
-Jag vet... Jag var en Belieber, sa jag och gick och satte mig. Lektionen började och jag lyssnade inte alls. Lektionen tog fort slut och jag gick ut ur klassen. Tjejen som hade kommit på att jag är Justins ex kom fram till mig.
-Hej, Jag heter Matilda, trevligt att träffas, sa hon och vi skakade hand.
-Hej, sa jag. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
-Äru Justins ex? frågade hon nyfiket. Jag suckade.
-Asså... började jag men ändrade mig, jag tänkte berätta sanningen.
-Aa... Jag är hans ex, men det är inget jag är stolt över precis, sa jag och började gå mot mitt skåp. Matilda följde efter.
-Vadå inte stolt över? Han är ju sjukt snygg! sa Matilda. Jag skrattade.
-Men inte speciellt snäll, mumlade jag.
-Va?! sa Matilda och tittade på mig som om jag hade sagt att världen skulle gå under. Jag skrattade åt hennes ansikte.
-Vadå inte snäll?! Äru jävla seriös?! frågade Matilda med ett chockat ansiktsuttryck. Jag skrattade.
-Jag är jävla seriös, sa jag och öppnade mitt skåp. Matilda fortsatte titta på mig.
-Seriöst?! Men... Han verkar ju så snäll! Och rolig! Och snygg! Och alldeles underbar...
-Jo tjena, sa jag och tittade på mitt chema. Bild stod det. Jag la in mina böcker och gick till nästa klassrum. Jag satte mig vid en bänk. Efter en stund kom två tjejer fram till bänken. De tittade på mig.
-Och vem är du? frågade den ena kaksigt. Jag tittade på henne och fejklog.
-Hej, jag heter Amanda, trevligt att träffas, sa jag med tillgjord röst och räckte fram handen. Tjejen tittade på den och sedan tittade hon på mig.
-Asså, vi ska sitta där, så flytta på dig, sa tjejen och den andra tjejen nickade och sa "Mmm". Jag skrattade.
-Det finns goot om plats i den här klassen, Miss perfect, sa jag och tog fram telefonen för att tittade på ett sms som jag just hade fått. Det var från Justin. "Jag är ledsen för att jag har sårat dig. Hoppas att vi nån gång träffas igen, hörde att du hade flyttat till L.A. Hoppas du har det bra, älskar dig fortfarande xoxo Justin" stod det. Jag var på väg att börja gråta kändes det som och jag fick en klump i halsen. Jag raderade sms:et och jsut då kom läraren in.
-Klara och Jasmine, sätt er, sa hon. Tjejerna som stod vid bänken där jag satt suckade.
-Men hon här tjejen sitter på vår plats! sa ena tjejen. Läraren skrattade.
-Men det finns gott om plats i klassen, sätt er nu, sa hon. Tjejerna suckade och gick och satte sig på nåt annat ställe. Läraren tittade på mig.
-Du måste vara ny här, sant? Jag heter Mrs. Andrews, det är jag som äger skolan, som du kanske fattar, vill du berätta nåt om dig själv så får du, sa hon och log mot mig.
-Jag heter Amanda Knight och är från Nashville, kom hit igår så allt är liksom nytt för mig, jag flyttade hit med min pappa och hans nya fru, berättade jag.
-Var är din mamma då? frågade Mrs. Andrews nyfiket. Jag suckade.
-Hon är i Nashville... sa jag. Mrs. Andrews nickade och började lektionen. Vi skulle rita något som betyder väldigt mycket för oss. Jag satt en lång stund och tänkte och så kom jag på det. Jag började rita ett hjärta. När det var klart började jag rita min familj och mina närmaste vänner. Och så till sist skrev jag "Jag är så tacksam för allt jag har. Jag har de bästa föräldrarna någon kan ha och de bästa vännerna nånsin och jag älskar dem med hela mitt hjärta.". Jag tittade på min teckning och tänkte en stund, så började jag rita dit Justin också...

---

Ledsen för jätte dålig uppdatering. Hoppas ni gillar kapitlet. KOMMENTERA :) <3

Kram Madde