Forever And Always

Jag suckade och så sa jag:
-Fan att allt sånthär ska hända... Det är ju sjukt... Jag ska stämma dom som kom på alkohol! Hah...
Emma och Julia skrattade lite och Sammie log faktist lite.
-När du gör det, passa på att döda dom med, sa hon.
-Okej... hah, sa jag. Jag kollade ut genom fönstret och suckade. Ska det nånsin bli bra?

---

Det tog inte nån lång stund innan vi var framme vid Emma. Vi sa hejdå till Julia och Emma och så åkte vi hem. När vi kom hem gick jag och Sammie och satte oss i soffan. Mamma kom efter och satte sig brevid Sammie.
-Hur är det, älskling? frågade mamma.
-Vet inte... Fattar fortfarande inte att dethär hände... sa Sammie. Jag kramade Sammie och så sa jag:
-Allt kommer ordna sig...
-Jag hoppas det... sa Sammie, sedan steg hon upp. Jag måste på toa...
Jag suckade när hon gick iväg.

Sammies perspektiv:

Jag gick upp till badrummet och låste dörren. Sedan satte jag mig på toalettlocket och grät. Jag grät en lång stund sedan steg jag upp och kollade i medicinskåpet om där fanns några tapletter. Ojsan... Här finns ju kokain... tänkte jag. Tänk om hennes mamma tar droger? Herregud... Jag sökte en stund till och hittade ett par tabletter. Jag öppnade burken och tog en tablett. Vet inte varför jag tog en tablett. Jag satte mig ner och tänkte en stund. Så fattade jag ett beslut. Jag har ingen orsak att leva mer om mamma är död och ingen verkar fatta. Plus att pappa är sjuk i huvudet! Jag steg upp och sökte efter en kniv eller nåt. Jag hittade en rakkniv (?). Den hade säkert varit Lovisas pappas... Jag satte den vid min handled och tryckte medan jag drog den upp på armen. Jag bet mig i läppen för att inte skrika. Så ont gjorde det. Jag drog ett tag till och så kände jag hur allt började snurra. Jag satte mig ner på toalettlocket och började gråta. Jag kände hur jag blev svagare och svagare och jag föll ner till golvet. Då blev allt svart.

Lovisas perspektiv:

Asså vad fan gör Sammie på toan såhär länge?? Jag gick upp och knackade på dörren.
-Sammie! Kom ut nu... Vad gör du? sa jag. Inget svar.
-Sammie! sa jag igen. Tyst...
-Mamma!! skrek jag och mamma kom rusandes.
-Sammie svarar inte! sa jag. Mamma gick till dörren coh knackade på dörren.
-Sammie! Svara! Vad gör du?! sa hon oroligt. Inget svar nu heller. Jag knackade på dörren och ropade "SAMMIE! ÖPPNA!" men hon öppnade inte. Mamma sprang ner och ringde polisen, brandkåren och ambulansen. Desperat much. Jag bankade hårt på dörren men ingen öppnade. Fan, fan, fan! Efter kanske 5 minuter kom brandkåren, poliserna och ambulansen. Poliserna slog ut dörren och där låg Sammie på golvet, i en pöl av sitt eget blod. Jag skrek och tänkte springa fram till henne men en polis stoppade mig. Dom bar ut Sammie till ambulansen och körde iväg. Mamam kramade mig och sa att allt skulle bli bra. Klockan var nu 00:08 och det var nog dags att gå och sova. Jag böt om till pyjamas och så satte jag mig på sängen. Jag tog fram telefonen och ringde till Justin. Han svarade direkt.
-Älskling, hur är det? sa han när han hörde att jag snyftade.
-Justin... Snälla kom hem! Jag klarar inte dethär... Sammie har försökt ta självmord... Och hon kommer kanske dö! Justin! Snälla kom hem! sa jag desperat.
-Oh my... Jag ska prata med Scooter. Allt kommer bli bra... Sammie kommer inte dö... Jag lovar... Älskling jag är såå lessen att allt dethär ska hända nu... sa Justin.
-Jag älskar dig...
-Jag älskar dig med... Jag ska prata med Scooter och så ringer jag upp... ok? sa Justin.
-Okej... sa jag.
-Ta hand om dig, baby, sa Justin och la på. Jag satt en stund och tänkte. Då kom jag på att jag skulle ju spela in låten med Taylor Swift imorgon, eller egentligen idag. Jag skickade iväg ett sms till henne. "Jag kan tyvärr inte spela in låten imrn, Min BFF håller på att dö... Pray..." skrev jag och skickade iväg det. Jag la mig ner i sängen och tänkte. Hon kommer troligen inte se sms:et före imorgon men men... Jag höll på att somna då jag fick ett sms. Jag läste sms:et. "Jag beklagar verkligen detdär med din BFF. Jag ber... Allt kommer bli bra... Vi spelar in låten nån annan gång då istället. Kram /Taylor" stod det. Hon var alltså vaken. Okej... Jag låg och tänkte en stund sedan somnade jag.

Nästa morgon

Jag vaknade av att nån ringde till mig. Jag svarade.
-Hej...
-Hej älskling... Väkte jag dig? sa Justin.
-Japp... Men whatever...
-Hur är det med Sammie?
-Vet inte... Hon låg ju liksom i en pöl av blod... så jag tror inte att det är så stor chans att hon överlever...
-Kommer du ihåg när jag blev skjuten... Och när du blev skjuten? Båda överlevde...
-Mm... sa jag.
-Men gå ner till köket... sa Justin.
-Varför? frågade jag.
-Gå och ät lite... sa Justin.
-Aha okej... Jag steg upp och gick nerför trapporna. Jag gick in i köket och där stod Justin! Jag tappade telefonen i golvet och sprang in i Justins famn. Jag kramade honom hårt och länge och började gråta. Han lyfte upp mitt ansikte och kysste mig, länge. Han höll mig om midjan och jag la händerna runt hans nacke. Åh vad jag har saknat honom! Jag kysste honom håt och länge och ville aldrig släppa taget. Tillsista avslutade Justin kyssen och sa:
-Jag älskar dig...
-Jag älskar dig med... sa jag och kysste honom igen. Jag kunde verkligen inte att han var här.
-Var är mamma? frågade jag, som om han skulle veta det.
-I jobbet. Jag träffade henne före hon åkte, svarade Justin.
-Aha... Har dom ringt från sjukhuset? frågade jag.
-Inte än... svarade Justin. Jag gick till kylskåpet och öppnade dörren och tog ut lite mat. Jag satte mig ner vid bordet och åt.
-Hur kunde du komma? Jag menar, du ahr ju konserter och allt... sa jag.
-Du är viktigare, svarade justin och satte sig ner vid bordet, han med. Aaw... Han sket i sina konserter på grund av mig.
-Men dina fans då? sa jag.
-Men kom igen... Jag ska gifta mig med dig, tror du inte att du är viktigare då? frågade Justin och skrattade lite.
-Njae... Du har ju alltid brytt dig så mycket om dina fans...
-Det gör jag fortfarande, men du är ändå viktigare, sa Justin. Jag skakade på huvudet och så åt jag upp. Sedan gick vi upp till mitt rum. Jag öppnade garderoben och sökte upp en hoodie och ett par jeans. Jag böt om och så satte jag mig i Justins famn och kysste honom. Justin höll om mig hårt och kysste mig passionerat. Plötsligt ringde telefonen. Jag steg upp och sprang ner till telefonen. Justin följde efter. Jag svarade snabbt.
-Hej, Lovisa här... sa jag.
-Hej... Vi ringer från Atlanta hospital, du ahr din kompis Sammie här va? sa nån i andra änden.
-Joo... Hur är det med henne? frågade jag och blev genast nervös.
-Vi gjorde allt vi kunde... Men hon är död...
När jag hörde det tappade jag telefonen i marken och föll ner på marken, jag med. Sammie är... Död...

---

Ni fick ett lite längre part nu! Hoppas ni gillar det! KOMENTERA GÄRNA!<3

Kram Madde