Forever and always, part 61

Hon som alltid brukar vara så vacker, nu hade hon flera rivmärken i ansiktet och båda hennes ögon var blåa, blus att hennes hår var så rufsigt och hennes ögon var rödgråtna. Jag sprang fram till Sammie och kramade henne.
-Det kommer bli bra... Det komemr bli bra, viskade jag om och om igen medans vi kramade varandra och grät. Men jag var inte lika säker som jag lät...


Vi slutade krama varandra och gick ut ur huset.
-Vi har ringt ambulans... Dom ska fösöka göra nåt om det går... Vi väntar här tills dom kommer sedan åker vi hem till oss. Sammie, du kan bo hos oss... Poliserna kommer inte ännu bli inblandade... sa mamma. Sammie suckade och efter några minuter så kom ambulansen. Dom sprang in i huset och bar ut Katy, sedan åkte de iväg. De lovade att informera oss om allt. Vi skulle just sätta oss i bilen och köra hem när Sammie sa:
-Jag behöver ju lite saker... Jag springer snabbt in och hämtar.
Hon gick ut och så sprang hon in i huset medans vi satt och väntade.

Sammies perspektiv:

Jag sprang upp till mitt rum och packade ner lite kläder och saker i en väska och så gick jag ut ur rummet. När jag började gå ner igen så hörde jag hur någon hostade. Jag hoppade till och vände mig om. Där stod pappa. Han kom fram tilll mig och sa:
-Vart ska du?
-Bort från dig, förstår du väl! sa jag och började gå nerför trapporna, men pappa tog i mig. Jag skrek att han skulle släppa mig men han sa:
-Sammie... Jag var full... Jag visste inte vad jag gjorde!
-DU är orsaken till att mamma är död! DU DÖDADE HENNE! I DON'T GIVE A F*CK OM DU VAR FULL! JAG ÄLDKAR MAMMA OCH NU ÄR HON DÖD!!! FATTAR DU INTE VAD DU HAR GJORT?! DU ÄR JU SJUK!!! skrek jag åt pappa.
-Sammie! Jag var inte vid medvetande när jag gjorde det! Det förstår du väl?! sa pappa och han lät lite arg.
-JAG BRYR MIG I-N-T-E!! FATTAR DU INTE DET?! DU VÅLDTOG OCKSÅ MIG!!! SÅ HÅLL KÄFTEN!!! SCREW YOU!! skrek jag och så sprang jag ner till bilen. Pappa lämnade där uppe, helt chockad. Jag kände hur jag började gråta men jag brydde mig inte. Jag satte mig i bilen och Katarina körde iväg. Suck...

Lovisas perspektiv:

-Emma och Julia, ska jag köra hem er? frågade mamma när hon började köra.
-Om det inte blir till besvär... svarade Emma. Då kan du väl köra oss hem till mig...
-OK... sa mamma och började köra till Emma. Jag kollade bak på Sammie som satt och tittade ut genom fönstret. Hon grät. Jag suckade och så sa jag:
-Fan att allt sånthär ska hända... Det är ju sjukt... Jag ska stämma dom som kom på alkohol! Hah...
Emma och Julia skrattade lite och Sammie log faktist lite.
-När du gör det, passa på att döda dom med, sa hon.
-Okej... hah, sa jag. Jag kollade ut genom fönstret och suckade. Ska det nånsin bli bra?


Skrev det sista från telefonen. Kort inlägg, sorry! KOMENTERA!<3


Kommentarer
Postat av: Johanna/Moonlight

Fast det var kort var det skitbra!!!:D

2011-01-15 @ 22:16:56
Postat av: V

Skiiit bra!!!

Meeeer!!! :D

2011-01-15 @ 22:18:57
Postat av: Svarten97

Bra, men lite för kort :P

Skriv mer snart!!! ;)

2011-01-15 @ 22:37:05
URL: http://Svarten97.devote.se
Postat av: Lintso

Alltså OMB!!! Ja trodd att sammies pappa ren hadd fari bot nån annanstans!!! För kort men he får duga MEEER!!! :D

2011-01-16 @ 10:55:35
URL: http://[email protected]

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0